ÅRETS LOPP. 589

husdjuren. I övrigt är det företrädesvis ett hedniskt minne,
som fäst sig vid S:t Staffans dag. Hästarna skulle denna dag
svettridas och därefter vattnas eller åderlåtas. Hästen var
nämligen en av solens sinnebilder — det var hästar, som drogo
solgudens vagn. Man sjöng ock denna dag en visa om Staffan
stalledräng, i vilken intet förmärkes av den vördnad, med
vilken kyrkan betraktade sin förste martyr:!

Staffan var en stalledräng —
vi tackom nu så gärna —
han vattna” sina fålar fem
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka,

Två de voro röda —
vi tackom nu så gärna —
de tjänte väl sin föda,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka.

Två de voro vita —
vi tackom nu så gärna —
de va” de andra lika,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka.

Den femte han var apelgrå —
vi tackom nu så gärna —
den rider själve Staffan på,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka.

Innan hanen galit har —
vi tackom nu så gärna —
Staffan uti stallet var,
allt för den ljusa stjärna.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmelen, de blänka.

! Hästjagandet å Stefansdagen var brukligt inom vidsträckta
områden, så både i Tyskland och England.
