606

SVENSKT ALLMOGELIV MOT MEDELTIDENS SLUT.

Och var har du nu din fästemö tro,
med den du vill leva, med den du vill dö?»—

»Här har jag min åker, här har jag min ång,
här haver jag bäddad min brudesäng.

Och här haver jag min fästemö tro,
med dig vill jag leva, med dig vill jag dö.»
Den linden gror väl, den linden gror väl.

Duvans sång på liljekvist.

Det sitter en duva på liljekvist —
i midsommarstider —

hon sjunger så fagert om Jesus Krist.
I himmelen är en stor glädje.

Hon sjunger, hon sjunger och sjunger alltså:
»Det väntas en jungfru till himmelen i år.>

>»Och inte så kommer jag till himmelen i är,
jag känner mig varken sjuk eller sår.>

Och jungfrun hon går på sin faders gård,
ett styng i sin vänstra sida hon får.

>Och kära min moder, I bädda min sängl
I år kommer jag varken på åker eller äng.:

»Och kära min dotter, du tala inte sål
I år är dig ärnat en konung att få.>

>Och bättre är vara i himmelen brud
än bära på jorden en konungaskrud.

Och kära min fader, I skaffen mig präst!
Jag känner, att döden snart bliver min gäst.

Och. kära min broder, du gör mig en bår,
och kära min syster, du krusa mitt hår!»

Och jungfrun vart döder och lades på bår,
och jungfrur och tärnor de krusa” hennes hår.
