I SSKRIDFINNARNES? LAND. 621

mannen lät fördenskull sitt gjorda slut gå 1 verkställighet
medelst en stor stockelds görande ikring och ovanpå av-
guden, vilken så mycket förr blev fördärvad, som hela bya-
laget i många tider densamma med åtskilliga feta saker
smort.»

På somliga berg funnos två, tre eller flera seitar, vilka då
kallades »den förste storjunkare, den andre hans Acke eller
gumma, den tredje son eller dotter och sedan de övriga ste-
narna tjänare eller tjänarinnas, berättar en prästman från
1600-talet.

Ännu vid medeltidens slut voro lapparne allmänt hedningar.
Dock hade enstaka försök gjorts från svenska kyrkans sida
att omvända dem. Vid 1300-talets mitt skall dåvarande
ärkebiskopen ha företagit en visitationsresa till Lappmar-
kerna och vid Torne ha invigt ett kapell, där han döpte ett
tjugutal lappar och finnar i ett stort kar med vatten, som
bars in i kyrkan.

Att omvändelseförsöken icke blivit alldeles utan frukt
visar den märkliga berättelsen från 1300-talets slut om
lappkvinnan Margareta, som blivit döpt och uppfyllts
av en brinnande nitälskan för sina landsmäns omvändelse.
Men hur skulle hon, en kvinna, kunna vinna kyrkans god-
kännande av hennes missionsverk? För det ändamålet begav
hon sig ut på en långfärd: hon ville skaffa sig stöd hos en
annan kvinna, sin namne drottningen.

De sammanträffade i Malmö, drottningen och lappkvinnan,
vardera stor i sitt slag, och det lyckades denna att vinna
såväl drottningens som ärkebiskopens i Lund bevågenhet.
Tillsammans med ärkebiskopen i Lund utfärdade drott-
ning Margareta ett upprop på latin(!) till Lapplands befolk-
ning att övergiva sin avgudadyrkan, vars lön vore evin-
nerliga plågor i avgrunden med djävulen och hans änglar,
och i stället omfatta den kristna läran, så skulle detta folk
genom tron på den sanne guden och goda gärningar förvärva
himmelens salighet som lön. Skrivelsen slutar med en
maning till ärkebiskop Henrik i Uppsala att lägga sig vinn
om lapparnes omvändelse, och glad vände lappkvinnan till-
baka till sitt folk och sin livsuppgift. På hemvägen har
