626 I HÖGA NORDEN.

enligt en gammal uppgift, »att aldrig någon björn skadat
antingen dem eller deras renar men däremot slagit ofta ihjäl
hästar, kor, oxar och människor för svenska folkets. Vilket
dock ej hindrade lappen att löna björnens ädelmod genom att,
då tillfälle gavs, bringa denna om livet. Kanske ville man
till en del överskyla sitt brott mot vänskapens regler genom

Lapp 1i vinterdrökt.

den tredagarsfest med
många ceremonier, Var-
med man hedrade den
döda björnen.

Rikt givande var 1
äldre tider jakten på
vildren, särskilt under
brunsttiden, då djuren
fångades på olika sätt.
Ett sådant var att bin-
da en tam renko som
lockbete vid ett träd.
När då den vilda ren-
tjuren i sin brånad kom
löpande dit, passade lap-
parne på att skjuta ho-
nom. Eller också satte
de en snara i hornen på
den tama tjur, som följ-
de renkorna. När en
brunstig vildtjur kom in
bland hondjuren, blev
det slagsmål mellan ho-
nom och hans tama ri-
val. De »stångas och
slåss, så att de som två
karlar stå på två fötter
och bulta varandra med
klövarna». Men därvid
trasslar sig vildrenen in
i snaran mellan veder-
delomannens horn, »tills
lappen kommer och skil-
jer trätam.
