I. Sammanhängande kapitel.

De första människorna i vårt land.
Sid. 9—12 (9—11).

lands sydligaste delar i 13 årtusenden varit beboeliga.

Hur länge har det sedan dröjt, innan de första nybyg-
garne kommo hit? Det exakta svaret kan ingen ge, åtmin-
stone ej ännu. Men närmare och närmare sanningen ha arke-
ologerna så småningom kommit. Senast togs ett stort steg på
våren 1932, då man på tvenne platser i norra Halland hittade
en del grovt tillyxade skrapor, borr och andra primitiva
redskap av flinta ett par, tre meter under jordytan. De ha
enligt geologiska beräkningar förfärdigats för minst 11—12
tusen år sedan, alltså på en tid, då landisens sydrand ännu
ej hunnit längre norrut än till mellersta eller norra Väster-
götland. Här har man alltså en nästan direkt anknytning
mellan den geologiska och den arkeologiska tidräkningen.

Flintredskapens minimiålder kan man beräkna med ledning
av de sand- och lerlager, vari föremålen lågo in bäddeade.
Men naturligtvis kunna de ha tillverkats ännu tidi-
gare. Att tillslagning av redskap bedrivits på själva fynd-
platserna, därom vittna en del flintspånor.

Det ena fyndet gjordes vid brunnsgrävning på Råö, en
från Onsalalandet utskjutande halvö, det andra då man drog
fram avloppsledningar genom Fridhemsbergsområdet öster
om Varberg.

Dessa nya och märkliga bidrag till kännedomen om vårt
lands bebyggelse innebära i och för sig ingenting oväntat för
geologer och andra naturforskare. Genom undersökningar

DEN GEOLOGISKA forskningen har visat, att vårt
