12 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

äldre stenåldern, voro av samma ras som vi, är en mycket
omstridd fråga, men träskfolket vid Alvastra var det säker-
ligen.!

Undersökningar av gravar från den yngre stenåldern ha
nämligen givit vid handen, att flertalet däri funna huvud-
skallar ha samma långsträckt ovala form, som är utmär-
kande för germanerna och särskilt för nutida svenskar, bland
vilka denna form på huvudskålen är vanligare än hos något
annat nutida folk.? Den långskalliga huvudformen

1 Ordet »ras» avser här de kroppsliga särdrag, som känne-
teckna vårt folk i stort sett, men syftar icke på språket. Myc-
ket tyder på att det germanska språk, som sedan långt tillbaka
talas av vårt folk, kommit hit mot stenålderns slut, med en krigar-
stam, som invandrat från Europas fastland. Dessa invandrares grav-
skick skilier sig avgjort från de samtida inhemska stammarnas. Sär-
skilt utmärkande för deras gravgods är en vackert utarbetad höv-
dingeyxa av båtliknande form. Etfter den brukar den invandrade
stammen kallas båtyxfolket och dess kultur båtyxkulturen.

? Antalet svenska stenåldersskallar, som äro så pass väl bibehållna,
att man kan bedöma deras form, uppgår dock ej till mer än 70 å 80.
De flesta äro hopsamlade från Västergötlands stora gånggrifter. I
Danmark har man funnit över 210 stenålderskranier. Av dem äro
?/, kortskalliga, av de svenska stenåldersskallarna däremot blott M/ioe
I Danmark har man också rikare tillgång på extremitetben från sten-
åldern. Där har det därför varit möjligt att göra beräkningar över
stenåldersmänniskornas kroppslängd. Resultatet har blivit, att denna
ej varit mindre än de nutida danskarnes. Rätt många stenåldersdan-
skar ha varit över 180 cm. långa, några t. o. m. 190 cm. och därut-
över.

De bevarade skelettdelarna från dessa avlägsna tider ha vid sak-
kunnig undersökning även avgivit intressanta vittnesbörd bl. a. om
en del av de sjukdomar, som grasserat bland Nordens stenåldersfolk.
Framför allt har man konstaterat reumatiska åkommor, såsom ju
var att vänta med hänsyn till de kalla, fuktiga och dragiga bostäderna"
isynnerhet sådana som legat på träskmark. Den kroniska ledgångs-
reumatismen har i vissa fall gått så långt, att halskotor missbildats
och växt ihop. Den stackars patienten har naturligtvis i dylika fall
haft svårt att röra sin hals och vrida på huvudet. Angripna tänder
förekomma på alla åldersstadier. Flere fall av engelska sjukan ha
också konstaterats. Den förhållandevis stora mängden av barnske-
lett i stenåldersgravarna bevisar, att dödligheten bland barn och ung-
dom var stor i forntiden; och man måste förutsätta smittosamma
sjukdomar, mot vilka man på den tiden givetvis stod fullkomligt
hjälplös.

I en skalle från Skåne satt ett stycke av en horndolk inkilad i hjäs-
san, och ett kranium från Närke bär spår av en stöt med ett skarpt
