22 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

att hålla sig till. Man växte nu ifrån krönikornas berättelser,
vilka började med den babyloniska förbistringen, som skulle ha
spritt människorna över jorden och lett goternas vägar till
Norden. Goterna ansågos i den gamla goda tiden härstamma
från Jafets son Magog, och den förste konungen i Götaland,
Erik, ansågs vara samtida med patriarken Abrahams far-
fars far. En ny vetenskap, arkeologin, började nu bryta
sig väg fram genom »nattomhöljda tider».

Nästan enastående rikt är vårt land på fornminnen. De
fasta fornlämningarna: gravar, hällristningar, minnesstenar
med och utan runor, fornborgar m. m., uppskattas till om-
kring en halv million. Till en del förklaras denna rikedom
därav, att stora områden av landet äro så karga, att plogen
lämnat dem i fred. Men till stor del beror det helt enkelt
på att i stort sett en och samma folkstam bott här under
årtusenden. I gravar och monument från forntiden har
således släkte efter släkte sett minnesmärken över sina egna
förfäder och därför hållit dem i helgd. Vilka andra folk i
Europa utom de skandinaviska kunna peka på de bevarade
forngravarna och säga: »Här vila våra egna förfäder, och i
detta land har ingen annan stam härskat än vår egen allt-
sedan urminnes tider, ja kanske alltsedan landet frigjordes
ur den stora landisens fjättrar?»

Ett försök med stenåldersliv i vår tid.

sig för att praktiskt visa, vad stenåldersredskapen
verkligen duga till. Han lät göra försök med en flint-
yxa. Med den kunde man fälla ej mindre än tjugusex medel-
stora granar, innan man behövde slipa den igen. Hela ar-
betet tog ej mer än tio timmar. Trädstammarna avkvista-
des sedan, barkades och höggos till stockar, av vilka man
byggde en riktig liten stuga. Under hela arbetet användes
endast stenredskap.
Sommaren 1919 utfördes i vårt eget land ett vida grundli-
gare experiment. Ett par företagsamma och vid friluftsliv

D ET ÄR NU rätt länge sedan en dansk fornforskare tog
