ETT FÖRSÖK MED STENÅLDERSLIV I VÅR TID. 23

vana ungdomar gjorde under sakkunnig ledning ett försök att
Jeva äkta stenåldersliv. De utvalde åt sig en bit ostörd vild-
mark vid stranden av sjön Båven på Eric von Rosens gods
Rockelsta i Sörmland. Med hjälp av flintredskap från Sta-
tens historiska museum byggde de sig snart en riktigt bra
hydda. Till virke utvalde de den lösa och lätthuggna aspen.

Det första hugget med flintyxa sedan åtskilliga årtusen-
den genljöd i den sörmländska skogen. »Det var märkvär-
digt, vad det tog bra», säger den intresserade kulturhistori-
ker, som satte i gång detta mera ovanliga företag. »Stora
präktiga spån flögo ur för varje yxhugg. På ett litet tag var
en mer än decimetertjock asp fälld. Sedan måste greve von
Rosen och jag pröva på. Det gick ypperligt. Jag tänkte
på min gamla skamfilade vedyxa, som jag brukar öva mig
med hemma, och beslöt mig för att snarast möjligt skaffa
mig en flintyxa i stället.»

Skämt åsido, men flintyxan visade sig i alla fall vara n ä s-
tan lika god som en slö stålyxa. På mindre
än en timme hade »stenåldersmännen» fällt tjugu bopålar.
När de spetsat dessa och drivit ned dem i marken, flätade
de in ris och grenar mellan dem och tätade med lera. Ett
koniskt tak, täckt av vass, satte kronan på verket.

Sedan man lagt in en härd av Alvastramodell!, blev det
både varmt och hemtrevligt inne i hyddan. FElden, liksom
allt annat, åstadkommo våra nybyggare på äkta stenålders-
vis. Naturligtvis skulle de börja med att drilla fram eld,
vilket för nybörjaren är en mäkta svår konst. Att åstad-
komma rök — och det en ovanligt intensiv och illaluktande
— är ganska lätt. Men i det här fallet är inget ordspråk
felaktigare än det, som säger: »Ingen rök utan eld». Våra
stenåldersmän fingo hosta och gråta i timmar, innan de
lyckades få träpulvret att glöda. Eldslagning med svavelkis
och flinta eller kvarts visade sig bra mycket enklare och säk-
rare. Går man riktigt till väga, så blir det genast en massa
små gnistor, och sedan hänger det hela huvudsakligen på
om man har bra fnöske till hands.

Fnöske får man av en svamp, fnösktickan, som mest lik-
nar elefantfötter och växer på gamla björkar och aspar.

1 Bd I: 19 (17).
