32 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

gjordes en grundligare undersökning. Gravhögen visade sig
då bestå av ett stenkummel, som täckts med grästorvor,
vilka naturligtvis under tidernas lopp förmultnat. De brända
rester av människoben, som påträffades, ha antagligen varit
nedlagda i en ekkista, som till större delen multnat sönder.
Det kollager, som täckte högens botten, härrör säkerligen
från likbålet. När detta slocknat, har man kastat upp högen
över platsen för likbränningen. En mängd kringspridda

»Kung Björns hög», restaurerad efter utgrävningen.

obrända skelettdelar av människor och djur ha av utgräv-
ningens ledare, Oscar Almgren, tytts som bevis för att både
människor och djur offrats vid begravningsfesten. De övriga
fynden utgjordes av ett svärd, ett förgyllt spänne, ett par
hängsmycken, en rakkniv, en pincett samt flere knappar,
alltsammans av brons, samt en del små guldföremål. Gravgod-
set vittnar genomgående om ägarens rikedom och fina smak.

Allt detta visar, att »XKung Björns hög» är från slutet av
bronsåldern, och att den mäktige hövding, som begravts
där, alltså ej levat under vikingatiden utan minst halvtannat
årtusende dessförinnan.

En annan praktgrav från vår yngre bronsålder är Lugnaro-
högen i sydligaste Halland. Vid undersökningen av högen
år 1926 anträffades i dess inre ej ett stenkummel som i
Hågahögen utan ett av omsorgsfullt valda stenar byggt
