HÄLLRISTNINGARNAS GÅTA. 39

solen där avbildad i form av en cirkel eller en rund skiva,
ibland är den symboliserad av ett hjul med fyra ekrar.

Men nu till frågan varför man inristat dessa religiösa
bildserier och symboler på klipphällarna. Svaret har man
sökt genom en jämförelse med de berömda grottmålningar
från den äldre stenåldern, som påträffats i norra Spanien
och Sydfrankrike.! . Dessa bilder anses numera med all sä-

män. Bilden för tanken till den romerske hävdatecknaren Tacitus”
[bd 1: 57 (51)] beskrivning på hur germanerna inhämtade före-

/// 4
SD

A

Hoppande män på en hällristning i Skee socken, Bohuslän.

bud genom en helig vagn, förspänd med två vita hästar, som tyc-
kas ha fått styra kosan, vart de ville. Man förstår efter denna upp-
täckt, varför hällristningsskeppen ofta äro försedda med ett under-
rede, liknande en släde (se ovanstående bild); och vår store kemist
Berzelius har i viss mån fått rätt i sin kätterska åsikt, att häll-
ristningarnas s. k. skepp föreställa slädar.

Hällristningsskeppet, som drages av två hästar, erinrar även om
de blomstersmyckade båtar, som än i dag vid karnevalsupptåg i Frank-
rike, Belgien samt södra och västra Tyskland bruka köras omkring
på vagnar. Lyckohjulet, som därvid på somliga platser spelar en stor
roll, är sannolikt en avläggare av det urgamla solhjulet, som vi se
tillsammans med skeppsbilder på sid. 40. Karnevalsskeppet kan
följas tillbaka till vissa liknande medeltida upptåg, som vi känna
närmare till genom utförliga skildringar från Flandern. Det festliga
kringkörandet av skeppsvagnar åtföljdes på den tiden av bacchana-
liska och sexuella orgier, som tyda på sedens ursprung från urgamla
hedniska kultfester, sådana som det forntida grekiska bruket att
i festligt tåg föra omkring fruktbarhetsguden Dionysos på en skepps-
vagn. Dess kringkörande var här, liksom sannolikt även i Norden
under bronsåldern, en kulthandling till främjande av fruktbarheten.

i Grimberg, Världshistoria bd 1: 15.
