HÄLLRISTNINGARNAS GÅTA. 41

kerhet ha haft en magisk uppgift, nämligen att ge den tidens
jägarfolk lycka på jakten. Nu finns det både i vårt land och
i Norge en grupp av hällristningar, som i vissa avseenden
röjer starkt släkttycke med dessa grottmålningar. Hos oss

e jaw

Vår bronsålders ståtligaste skeppsbild, Brandskogsskeppet i Boglösa
socken i Enköpingstrakten.

Skeppsbilden, som är över 4 meter lång, befinner sig intill en grav-
hög från bronsålderns senaste del eller början av järnåldern och torde
vara inhuggen i samband med gravläggningen i högen. Den visar, att
skeppen på den tiden framdrevos med paddelåror, alldeles som Söder-
havets folk ännu driva fram sina långfärdskanoter. — Att fartyget
här dock är tänkt blott som ett kultskepp, framgår därav, att det
bäres av en man på axlarna.
Märk de ståtliga drakhuvudena! Vikingatidens drakhuvud å fartygs-
stävarna (sid. 124) kunna alltså ha inhemska anor och behöva ej ha
romerska stävprydnader till förebilder, något som det från latinets
draco lånade ordet »drake»> eljest ansetts tyda på.

känner man blott till tre, en vid Ångermanälven och två i
Jämtland, men i Norge har man upptäckt ett tjugutal på
olika platser alltifrån Oslotrakten till Tromsö. Det karak-
teristiska för denna grupp av hällristningar är, att de ute-
slutande eller åtminstone övervägande avbilda villebråd,
