42 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

särskilt hjortar, älgar och renar, någon gång björn och tumlare.
En del av dessa djurbilder äro rent av mästerligt utförda.!

På såväl den ångermanländska som flere av de norska häll-
ristningarna förekomma emellertid även sådana figurer, som
äro karakteristiska för de sydskandinaviska ristningarna:
skepp, människor o. dyl. På en norsk ristning äro dessa syd-
skandinaviska bilder delvis ristade ovanpå djurbilder, vilket
ju tydligt visar, att djurbilderna äro äldre.

Hällristning från en udde i Ånnsjön i Jämltland.

Dessa jaktbilder ha säkerligen, i likhet med de sydeuro-
peiska, varit magiska tecken, avsedda att hjälpa ett jägar-
folk i dess näringsfång. Då ligger det ju närmast till hands
att tyda även den andra, vida talrikare hällristningsgruppen
på liknande sätt.

Men medan hällristningar med villebråd utförts av ett
jägarfolk, så ha sol- och yxbilderna tillkommit på en
tid, då man för jordbrukets skull börjar känna sig
mera beroende av vädrets makter och därför vänder sig till
dem med sina önskningar om god årsväxt och trivsel för bo-
skapen. Liksom solbilderna och solgudens
skepp sannolikt tillkommit för att locka solen att skina,

1 Likartade motiv förekomma på ett tiotal hällmålningar,
som man upptäckt på den Skandinaviska halvön och i Finland. I
vårt eget land finnas sådana klippbilder vid Flatruet i Härjedalen
samt vid sjöarna Skärvången och Hästskotjärn i Jämtland.
