44 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

De stora bergtavlor, som tyckas återge hela kultceremo-
nier, kunna ha inristats till åminnelse av solfester och andra
religiösa högtidligheter, som traktens befolkning på bestäm-
da tider firat vid en och samma klipphäll. Syftet med att
inrista bilderna därav på hällarna kan ha varit att befästa
och förlänga ceremoniernas verkningar, att sålunda på plat-
sen frammana och kvarhålla solens och andra naturmakters
livgivande kraft. Osannolikt är ej, att dessa stora bergtavlor
tillkommit småningom, figur efter figur, under många släktled.

Gudinna sittande under ett heligt vinträd i en båt. Bild på en signetring

av guld från ön Mochlos invid Kreta. Det heliga livsträdet spelade en

stor roll i den kretiska och äldre grekiska fruktbarhetskulten (jfr
Grimberg, Världshistoria bd 2: 52 och 59 ff.).

Troligtvis äro hällristningarna alltså minnesmärken över
religiösa fester, avsedda att påverka årsväxtens makter.
Helt nyligen har ett ytterligare sannolikhetsbevis därför
framlagts av den svenske arkeologen Axel W. Persson, känd
från sina framgångsrika utgrävningar i Grekland. Det bevis-
material, han pekar på, utgöres av de många människo-
figurer på stentavlorna — exempelvis hällristningarna sid.
35, 40 och 43 — som äro försedda med vad man uttolkat
som ett svärd. MNästan genomgående ha dessa figurer också
manlig fruktsamhetssymbol.

Persson har kommit till den bestämda uppfattningen, att
»svärden» i själva verket äro svansar, tillhörande boskaps-
hudar, som de i kulthandlingen agerande personerna varit
iförda. Att så varit förhållandet bestyrkes i en del fall genom
återgivande även av djurens horn (bilden sid. 43). Att del-
tagarne i offer- eller andra kulthandlingar iförde sig djur-
hudar var en religiös plägsed, som är känd från alla forn-
tida länder, och som än i dag förekommer bland ociviliserade
