HÄLLRISTNINGARNAS GÅTA. 51

tecken kan bronsålderns hällristningskonst ha vuxit fram
genom tillfogande av bilder av solbjul, skepp, vapen och red-
skap, människor och djur. Och eftersom skålgropar ofta
förekomma på gravar och där antagligen stått i dödskultens
tjänst, ha somliga forskare däri funnit ett stöd för sin hy-
potes, att även de andra ristningsbilderna från bronsåldern
tillkommit för de dödas skull.

Häremot talar dock, att de skålgropar, som finnas på
gravar, utgöra blott en ringa del av deras hela antal. I Mä-
larlandskapen äro de vanliga på klipphällar men ytterst
sällsynta på eller vid gravar. De ojämförligen flesta älv-

Å|

Den döde föres, liggande i en båt, till graven. Ur den egyptiska Dödsboken.

kvarnarna äro, liksom hällristningarna för övrigt, anbragta
på berghällar invid bördig åkerjord. Detta tyder ju snarast
på, att de offer, som framburits i skålgroparna, varit avsedda
att främja årsväxten.

Vi stå här inför en av de mest svårtydda bland alla arkeo-
logiska gåtor. Materialet för en undersökning av skålgrops-
problemet är rikt. Skålgropar och fotsulor, de bägge enk-
laste hällristningselementen, förekomma talrikt även i så-
dana trakter av Skandinavien, där egentliga bildristningar
äro ytterst sällsynta eller saknas, samt i de flesta andra euro-
peiska länder och i Asien, där de äro bäst kända i Palestina
och Indien. »Det är en uppgift av internationell räckvidd
att tränga älvkvarnsproblemen närmare in på livet. Först
när detta någorlunda lyckats, skola vi kunna få ett verkligt
fast grepp på de nordiska bronsåldersristningarna», säger
Oscar Almgren i sin djupgående undersökning av hällrist-
ningarnas fantasieggande gåta.
