JÄRNÅLDERN AVLÖSER BRONSÅLDERN. 57

Med tiden blev järnet föremål för en växande handel med
utlandet, ett slags ersättare för bärnstenen, som under brons-
åldern hållit oss i kontakt med kontinenten. Flertalet fynd
av småländska järnföremål utgöras av 3—-7 dm. långa tenar
och s. k. lie- eller svärdsämnen. De förekomma i massor
— inom en Smålandssocken har man hittat ej mindre än 400
stycken — och tyckas vara en standardartikel, avsedd för
försäljning.! Den rika förekomsten av romerska mynt från
århundradena närmast efter Kristi födelse i trakten av Kal-
mar äro måhända vittnesbörd om en forntida småländsk
järnexport. Kalmar blev nämligen tidigt en betydande export-
hamn. Det järn, som exporterades från södra Småland, gick
däremot över Blekinges hamnar. En bekväm transportled
till en utförselhamn var särskilt Lyckebyån. Senare blev
Ronneby export- och importhamn för det inre Småland.

Åtminstone till mitten av 1100-talet e. Kr. var myr- och sjö-
malmen, så vitt man vet, den enda järnmalm, som bearbetades
i vårt land; och i vissa landsändar, särskilt i Småland, Dalarne
och Norrland?, liksom i Finland och Norge, har förädling av

1 Även i Östergötland, Södermanland och på Öland har man
funnit dylika halvfabrikat av järn.

2 I Lima och Transtrands socknar i Dalarne bedrevs ännu i början
av 1800-talet ett inbringande smide av myr- och sjömalmsjärn. En
smedja fanns på nästan varje gård, och i finsmidet deltogo även kvin-
nor. Produkterna växlade från metkrokar till konstfulla lås och
smidesstäd. Flere gårdar hade sina traditionella specialiteter, såsom
liar, saxar, hästskor och hästskosöm. I Gästrikland och Hälsingland
ha vi tidiga vittnesbörd om en blomstrande järntillverkning på grund-
valen av sjö- och myrmalmer. »Det torde», säger Gustaf Hallström,
vår främste kännare av Norrlands arkeologi, »knappast finnas en en-
da sjö inom detta område, vid vars stränder man ej kan uppsamla
järnslagg.»

I Härjedalen räknades på 1600- och 1700-talen järntillverkning
av myrmalm samt smide som den förnämsta näringsgrenen näst bo-
skapsskötseln. Landskapsvapnet visar också ett städ, en sax och två
hammare. Plogbillar, yxor, hästskor och andra produkter av härje-
dalingarnes smideskonst avyttrades på långa och besvärliga köpfär-
der såväl till angränsande landskap som till Norge. För norrmännens
behov gjordes särskilt saltpannor att sjuda salt i.

Vid Åminne bruk i Småland förekommer ännu bearbetning av
sjömalm i större skala. I medeltal förädlas där 4,000 ton malm om
året till tackjärn, vars kvalitet anses utmärkt, samt till gjut- och
maskingods. Tillverkningarnas årliga värde utgör omkring 1!/, mil-
lion kronor. Malmen får man från de närbelägna sjöarna Bolmen och
