58 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

sjömalm idkats i rätt betydande omfattning till fram mot
mitten och slutet av 1800-talet. I Småland kunde man ännu
på den tiden få se »hela berg» av sjömalm upplagrade. Redan
under den tidigare medeltiden stod smideskonsten särdeles
högt i detta landskap.

Hur är det möjligt att bedöma fornsaker-
nas ålder?
Sid. 49 (47).

från världens alla delar ha arkeologerna, tack vare snill-

rika kombinationer, lyckats ordna fornsakerna över
hela världen i serier efter deras ålder.? Därvid ha vi redan
sett, hur arkeologerna haft hjälp av geologer, geografer och
botanister. De ha också själva tillämpat en naturveten-
skaplig undersökningsmetod på fyndföremålen. Montelius
har därvid varit den store systematikern inom arkeologin,
liksom Linné varit det inom botaniken och Berzelius inom
kemin. Som organisatör inom fornkunskapen har Montelius
behandlat fyndmaterialet med sin berömda typologi
som rättesnöre. Den innebär ett tillämpande av utve c k-
lingsläran på det mänskliga arbetet och dess produk-

( ;ENOM JÄMFÖRELSER mellan besläktade fornfynd

Vidöstern,. Ännu för några årtionden sedan skedde malmupptag-
ningen med ett slags ganska primitiva skopor. Sommartiden försiggick
den från flottar; och när isen bar på sjöarna, högg man upp vakar.
Numera muddras malmen upp med motorkraft.

Det är naturligtvis våra mellansvenska och norrländska malmberg,
som i kraft av bergmalmens större järnhalt tagit död på så gott som
alla de-järnbruk, vilka levat på sjö- och myrmalm. Under mansåldrar
har järnmalmen alltsedan i de malmförande sjöarna fått växa ostört
och uppskattas av kännare till över en million ton enbart i Småland.
Och det är den skillnaden mellan sjömalmen och bergmalmen, att
den växer i mäktighet för vart år. Säkerligen kommer den dag, då
det, tack vare mera fullkomnade arbetsmetoder, skall visa sig lö-
nande -att bearbeta den igen.

1 Den yngre slenåldern har av Montelius indelats i 4 perioder,
hbronsåldern i 6 och järnåldern i 8.
