62 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

att utvandra till trakter med blidare klimat. Följden därav
blev i sin tur, att Mellancuropa plötsligt fick sin folkmängd
starkt ökad. Och då klimatförsämringen sträckte sina verk-
ningar även dit!, minskades på det viset ytterligare möjlig-
heterna för befolkningen där att livnära sig. Den ena folk-
stammen sökte tränga undan den andra, och så uppstod en
allmän folkrörelse mot söder, mot varmare och lyckligare
lottade nejder. Detta blev förspelet till de stora ger-
manska folkvandringar, som till sist skulle vålla
det världsbehärskande romerska rikets undergång.”

Länge dröjde det dock, innan den stolta romerska stats-
byggnaden bröts ned. Julius Czeesars underkuvande av kel-
terna i Gallien vid mitten av första århundradet f. Kr.? gjorde
Rhen till gräns mellan romare och germaner. Även i norr
fick det romerska riket en bred flodgräns, nämligen Donau.
Roms kejsare förmådde aldrig kuva de fria germanerna, men
tack vare en nästan sammanhängande rad av gränsfäst-
ningar utmed Rhen- och Donauländerna lyckades de ro-
merska legionerna kasta de påträngande folkvandringsstam-
marna tillbaka. Gränskrigen omväxlade med perioder av
fredlig samfärdsel, och mellan romare och germaner uppstod
en livlig handel. De nyöppnade handelsvägarna ledde ända
upp till vårt land. Så bröts med ett slag den isolering, i vil-
ken det fattiga Norden levat under flere sekler. Det var,
säger Sune Lindqvist, »som om på en gång alla fönstren
öppnats i ett sedan gammalt tillbommat hus) Nu kunde
det återigen löna sig att göra alfärer med nordborna, ty
de hade järn att lämna i utbyte mot andra varor. Så börjar
då den svenska järnexport, som under skiftande former
bedrivits i nära två årtusenden och spelat en dominerande
roll för vårt folks välstånd.

Den nyvaknade ekonomiska livaktigheten vid tiden omkring
Kristi födelse avspeglar sig i våra dagar i fornfynden. Ef-
ter några få årtionden finna vi i svenska bygder talrika vapen
och prydnader av det slag, som de romerska krigarne buro,

1 Liknande iakttagelser som i de svenska torvmossarna har man
gjort även i Alpländerna, och arkeologerna ha där konstaterat förskjut-
ningar i bebyggelsen såsom en följd av klimalförsämringen.

2Grimberg, Världshistoria bd 5: 99—169.

3 Grimberg, Världshistoria bd 4: 119-—136.
