JORDANES” UPPLYSNINGAR OM SCANDIA. 69

Från Danmark kommo även cimbrerna, vilka lämnade
Jylland omkring 120 f. Kr. och allvarligt hotade det romer-
ska rikets bestånd.! Deras namn anser man sammanhänga
med det nuvarande Himmerland sydost om Limfjorden.
Även från sydvästra Norge ha starka utvandringar till mel-
lersta och södra Europa ägt rum.

Jordanes” upplysningar om Scandia.
Sid. 57—58 (51—52).

Jordanes namngiver i sin beskrivning av Scandia flere
skandinaviska folkstammar och orter, som det är mer eller
mindre lätt för språkforskaren att känna igen. Längst i norr
bo »screrefenn«»: skridfinnarne, d. v. s. lapparne, vilka »leva
av vilddjurens kött och fåglarnas ägg, av vilka senare en så
stor mängd lägges i träsken, att de räcka både till släktets
förökning och till folkets rikliga näring». Söder om dem bo
;ssuehans), d. v. s. svearne, från vilka romarne genom
handel få skinn, »som äro bekanta för sin sköna svarta färg»,
samt »gauthigoth», d. v. s. de goter, som bodde vid
floden »Gaut» (Göta älv), alltså västgötarne. Denna flod,
efter vilken götarnes stam måhända blivit uppkallad, är till
namnet besläktad med ordet gjuta. Med Gaut: »Ut-
gjutningen» förstås sannolikt Trollhättan, där älvens vatten
ju häftigt gjutes nedför branten. Gauterna eller götarne
skulle alltså vara »folket kring fors-älven». I namnet »h al-
lin» kunna hallänningarne känna igen sig, och namnet
sfervir» finns ännu bevarat i Fjäre härad kring Kungs-
backa. Ordet »finnaithi» bör låta bekant för invånar-
ne i Finnveden i Småland, och i »liothida» igenkänner
språkforskaren det skånska häradsnamnet Luggude söder
om Skälderviken eller möjligen Lydde å på skånska slätten,
medan namnet »bergio» tolkats såsom åsyftande folket
vid bergen i norra Skåne, särskilt vid Hallandsås. Där fanns
det under medelltliden ett »Bixergh&e heret, som nu
heter Bjäre härad. I folknamnet »theustes», har man

i Grimberg, Världshistoria bd 4: 49—-52.
