78 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Om det halva århundrade, som följer efter Bråvalla slag,
veta vi ingenting. Men vid 800-talets början veta vi, att hela
det dåvarande Sverige lydde under en konung, och några
konungar över särskilda landsändar hör man ej mer talas om
under forntiden. Resultatet av den långvariga kampen
mellan svear och götar blev svearnes seger. Så skapades
det svenska riket »med blod och järmn». Uppland
blev dess huvudbygd, och hela riket fick samma namn, som
de segrande svearne givit sig själva och sitt land, nämligen
Svithiod. Från detta namn härleder sig såväl det tyska
Schweden som det engelska Sweden.

800-talets svenska rike hade emellertid ej samma omfång
som våra dagars Sverige. Skåne och antagligen även Hal-
land räknades till Danmark, Bohuslän och Värmland synas
ha varit stridsäpplen mellan Sverige och Norge, och ovisst är,
huruvida Jämtland och Härjedalen vid den angivna tiden
räknades till Sverige. Jämtland tycks snarast ha varit en
självständig bonderepublik, erinrande om den isländska fri-
staten, med ett »allting» på Frösön. På 1100-talet kommo
Jämtland och Härjedalen i beroende av Norges konung,
men hela medeltiden igenom behöllo jämtarne sin självför-
valtning ganska oinskränkt. Blekinge blev danskt redan
på 1000-talet. Men även mellan det svenska rikets kärnland
voro förbindelserna av vida lösligare natur, än vad man i
senare tid förutsätter inom ett verkligt rike. En för hela
Sverige gemensam lag stiftades t. ex. först på 1300-talet.
Dessförinnan hade varje landskap sin egen lag.

dyrbarheter i jorden. Då ägarne sedan dödats eller fördrivits av er-
övrarne, fingo de undangömda skatterna ligga där, tills någon av
sena tiders barn träffade på dem vid plöjning, grävning eller arkeo-
logiska undersökningar. Östgötarne däremot, som slogo tillbaka de
anfallande svearne, fingo i allmänhet tillfälle att därefter taga fram
sina dyrgripar ur deras gömslen.

Andra bevis för en stor katastrof för Östergötland på 700-talet
ha Nordéns arkeologiska undersökningar givit. De storvulna drag,
som känneteckna gravskicket på en ledande gård som Ringstad,
Bråvallaslättens stora kungsgård, försvinna plötsligt på 700-talet.
Sannolikt har sveakonungens seger över den gamla hövdingaätten be-
rövat gården dess gamla rangställning. Den kom i nya händer; och
sedan var det ingen, som hedrade de döda med några praktlgravar.
Liknande iakttagelser ha gjorts på Bråbygdens andra stora hövdinge-
gård, Svärtinge.

