PRAKTGRAVAR FRÅN VÅR YNGRE JÄRNÅLDER. 85

nya värdefulla betesmarker, som gåvo den ökade folkmängden
rika möjligheter till försörjning. Bysamhället kunde växa ut
till en hel folkstam. »Den viktigaste anledningen till svea-
väldets uppkomst är sålunda», säger Sahlgren, »landhöjnin-
gen, som på kort tid mångdubblade svearnes boskapshjordar.»
För forntidsmänniskorna var boskapsskötseln huvudnäringen
framför åkerbruket. »Det var ej utan anledning som ordet
fä i fornspråket kunde betyda rikedom.» Betesmarken spe-
lade då en större roll än åkern.

För Sviabygdens utveckling förelågo alltså i huvudsak
samma möjligheter som de Wadstein framhållit för Svinne-
garnsbygden. Så till vida förefalla bägge hypoteserna un-
gefär jämspelta. Den Wadsteinska har emellertid även
arkeologiska skäl för sig. Medan Svia ligger i en jämförelsevis
ung bygd — gårdens gravfält ha visat sig tillhöra vikinga-
tiden — hör Svinnegarnstrakten till den äldsta och rikaste
åkerbyg en i Uppland. Här märkas särskilt de talrika
och betydelsefulla hällristningsfynden från de senaste årens
undersökningar i Enköpingsbygden,! vilka vittna om en hög
kultur i dessa trakter redan under bronsåldern. Och ändå
är blott en del av området undersökt. Sådana anhopningar
av hällristningar utgöra, framhåller Nordén, vida krafti-
gare bevis för en hög kultur, än vad spridda lösa fornfynd
kunna ge. Ty de vittna om att befolkningen hunnit samman-
sluta sig till en för hela bygder gemensam kultutövning.

Praktgravar från vår yngre järnålder.
Sid. 40—42 (37—240).

götarnes kuvande vittna flere monumentala och rikt
utstyrda gravar i Uppland, Svealands urgamla huvud-
bygd, varifrån den riksbyggande kraft utgick, som enade
Sverige. Under den yngre järnåldern var det sed att kasta upp
en gravhög över mera framstående mäns sista vilorum eller
att hedra den avlidne med en gravvård eller minnessten, en

() M SVEAKONUNGARNES makt och anseende efter

1 Sid. 34.
