RUNORNA. 103

företagit härnadståg till Östergötland men fått plikta med
livet. Och nu sitter den en gång så mäktige hövdingen på sin
stridshingst — i graven.

Varför har Varen här omtalat denna händelse från länge-
sedan förgångna tider? Jo, säger von Friesen, för att visa,
hur hämnden kan drabba även den mäktigaste. Vämod
hade antagligen stupat i kamp mot vikingar från främmande
land, som härjat på Östergötlands kust. Men liksom Tjud-
rik skulle även d e möta döden. Ske alltså! »Valkyrjans häst
(vargen) skall finna föda på slagfältet, där dråparne skola
ligga.»

I samma riktning peka enligt von Friesen några dunkla
antydningar i runinskriften, vilka sannolikt åsyfta Lokes
straff för dådet mot Balder.

Till sist utropar Varen till den unge hämnaren: »Jag säger
ungdomen: Var dristigi»

Rökstenen är alltså ej blott ett ståtligt minnesmärke över
den fallne — inskriften på stenen har dessutom den dubbla
uppgiften att med magiska medel inviga dråparne åt döden
och att hos den dödes frände inskärpa plikten att taga
hämnd, när han blir i stånd därtill.

x +

Forskningarna i Rökstenens inskrift ha givit oss en inblick
i en hemlighetsfull sida av runornas innebörd. Dessa tecken
ha ej blott tjänat praktiska behov såsom meddelelsemedel och
givit. människan möjligheter att förverkliga sin inneboende
längtan att bevara minnet av vad hon håller kärt, utan de
ha också haft en magisk syftning. En del runforskare
anse t. o. m., att det magiska syftet varit den egentliga me-
ningen med runristningen. Själva ordet runa betyder ur-
sprungligen »hemlighet» och »magiskt tecken».

Sina nämnda tre egenskaper dela runorna med samtliga
de alfabet, som de antagits leda sitt upphov från. Den magiska
användningen av det grekiska alfabetet sammanhänger
emellertid med att dess bokstäver även användes för att
beteckna tal. Samma förhållande går i viss mån igen i det
romerska alfabetet.
