UPPTÄCKTERNA AV GRÖNLAND OCH VINLAND. TT

kring. Kor, får och getter hade nybyggarne fört med sig
hemifrån. Gräsbetet var på den tiden rikligare än nu. Det
kan man förstå av den omständigheten, att på Erik Rödes
gård Brattalid, varav rester upptäcktes vid 1932 års utgräv-
ningar, fanns det bås för fyrtio nötkreatur, medan de grön-
ländare, som nu bo där, knappt kunna föda fem kor.
Säd var det däremot lönlöst att odla även på Erik Rödes
tid. Och ändå ligger den trakt, där de flesta utvandrarne
slogo sig ned, på ungefär samma breddgrad som Bergen. Men
saken är den, att till Grönland når ingen varm havsström.
Tvärtom sköljes dess västkust av en kall polarström, som för
med sig massor av drivis norrifrån. Grönland har icke väl-
signats med en livsådra, sådan som Golfströmmen är för
Norge och Island.

Efter ett hundratal år ägde nybyggarne sammanlagt
omkring 300 gårdar. På 1300-talet funnos vid 16 av dessa
gårdar egna gårdskyrkor med präster anställda. Biskops-
gården var ansenlig. Till följd av landets natur måste nämligen
biskopen kunna hysa ett stort antal långväga gäster. Hans

storstuga var t. o. m. större än biskopens i Bergen. — Två
kloster funnos också på Grönland, och landet hade egen
lagman.

Blomstringstiden varade dock endast under några få ge-
nerationer. De arkeologiska utgrävningar, som på senare tid
gjorts i trakten av Julianehaab, ha givit slutgiltigt svar på
den länge dunkla frågan, varför det gick utför med nybyg-
garne. Klimatet har småningom försämrats. Ett talande
vittnesbörd därom är den nyss nämnda rika tillgången
på kreatursfoder på Grönlands sydvästkust i Erik Rödes
dagar jämfört med nu. På den tiden växte också både
björk och pil i dessa nejder. Det prövande klimatet har
i förening med isolering blivit Grönlands nybyggare över-
mäktigt, och till följd av brist på lämplig näring samt ingifte
har rasen fruktansvärt försämrats. Tjugufem uppgrävda
skelett tala ett oförtydbart språk. Av de kraftfulla vikin-
garne blev ett småväxt, spensligt släkte, mer eller mindre
fördärvat av engelska sjukan eller ryggradstuberkulos. Kvin-
norna ledo nästan genomgående av en bäckenförträngning,
som i vissa fall var så svår, att de omöjligen kunnat föda
levande barn. Barnadödligheten var stor, och i de under-
