UPPTÄCKTERNA AV GRÖNLAND OCH VINLAND. 113

gård. En dag föll han framstupa, död, och där blev han lig-
gande obegravd i två århundraden, medan de tomma husen
på hans gård föllo i mull runt omkring honom.» Men järn-
kniven, »symbolen för européns kulturella överlägsenhet»,
säger den danske arkeologen Poul Nörlund, »höll han i handen,
slipad och åter slipad till möjligheternas yttersta gräns. Då
dessa möjligheter voro slut, har europén dukat under, och
eskimåerna, det lilla härdade, efter
förhållandena anpassade polarfol-
ket, ha med den starkares rätt
tagit landet i besittning.»

Bland fornfynden på Grönland
förekomma flere gravstenar samt
en mängd små träkors, somliga
med runinskrifter, vilka de efter-
levande nedlagt på de dödas bröst.
Men det kulturhistoriskt värde-
fullaste är hela medeltidsdräkter
av ylle med hosor — en kombina-
tion av byxor och strumpor — -:
samt hättor med den karakteris- Hätta med »svans» från 1300-
tiska nacksvansen, sådan man kän- = talet, funnen på Grönland.
ner igen den från medeltida mål-
ningar. I Grönlands frusna jord har tyget kunnat stå emot
förgängelsen. Värdet av dessa fynd är så mycket större,
som man förut visserligen hade praktdräkter kvar från
medeltiden men endast genom avbildningar kände till var-
dagsdräkterna. När man i Nationalmuseet i Köpenhamn
stannar inför dessa grönländska dräkter, som för sex sekler
sedan buros av en dödsdömd stam, är det, som om den
grova väven med sin dystert bruna färg vore en sinne-
bild av det karga liv, av det mörka öde, som till sist blev
de grönländska nordmännens lott.

å

&

Omkring år 985 blev en ung islänning på en seglats till
Grönland vinddriven åt sydväst till ett land, som att döma
av »sagornas» beskrivning måste ha varit Labrador. När han
