I ÖSTERVÄG! 123

vanligaste färdevägarna gick genom Finska viken, uppför flo-
den Neva och över sjön Ladoga. Därifrån förde en ny flodfärd
söder ut till sjön Ilmen. Här grundade nordmännen bland
de underkuvade slaverna ett rike, vars huvudstad kallades
Holmgård (nu Novgorod). Men nordmannaskarorna
seglade vidare på floder åt söder. Genom att draga sina lätta
fartyg långa sträckor på rullstockar kommo de över till
Volga eller till Dnjepr. På dessa floder foro de ned till Kas-
piska och Svarta haven. Det var nog framför allt möjlig-
heten att över Ryssland komma i kontakt med OÖOrientens
rikedomar, med araberna och det östromerska riket, som
lockade svenskarne till färderna i österväg. Så stark blev
tillströmningen av nordiska vikingar, att dessa kunde grunda
flere nya samhällen på den slaviska slätten. Ett av dem var
Kiev, som med tiden blev det ryska rikets huvudstad.

Av slaverna kallades de svenska vikingarne rus eller
r os, sannolikt därför att flertalet kom från svenska Öster-
sjökusten. Denna kallades nämligen R o dslagen, emedan
den var indelad i roddarlag, vilka voro skyldiga att följa
sveakonungen i härfärd med ett visst antal fartyg, bemanna-
de med roddare, »rodskarlar». Nu är Roslagen namn blott
på Upplands östra kusttrakt och skärgård. Det av rus be-
härskade landet kallades efter dem för Rus-land, vilket sedan
blev Rossia (R y sslan d).!

Om svenskarnes handels- och vikingafärder till de slaviska
slätterna förtäljer en rysk klosterkrönika, den s. k. Nestors-
krönikan, som är huvudkällan för Rysslands fornhistoria.
Den är skriven i början av 1100-talet och grundar sig på gamla
klosteranteckningar i Kiev. De försök, som i nära två år-
hundraden av nationalistiska motiv gjorts av storryska
historieforskare med panslavistiska tendenser att rubba krö-
nikans trovärdighet i fråga om germanska, d. v. s. här sven-
ska, insatser i slavernas historia, ha visat sig vara förfelade.?

1 Även på finska ha svenskarne fått sitt namn efter de rods-
byggiar (nu »rospiggar»), som bodde i Roslagen. Vårt land heter
nämligen på finska R uotsi.

2 Striden mellan normannister och antinormannister i Ryssland bör-
jade år 1747 med en autodafé. Ryska vetenskapsakademin beslöt
då att låta bränna en avhandling av en bland sina medlemmar, som
sökt bevisa, att rus och de första ryska härskarne voro av skandina-
visk härkomst.
