EN EPISOD FRÅN VIKINGAFÄRDERNA TILL KASPISKA HAVET. 127

sprung. Så finner han, att en av dessa sånger handlar om ett
svenskt drakskepp, vars hövding seglade från Vättern utför
Motala ström till floden Däna och uppför denna till Dnjepr.

Slutligen må anföras ännu ett par språkliga minnen från
rus” färder i österväg. Tack vare Nestorskrönikan känna
vi till tvenne av de handelsfördrag, som nordiska furstar,
hövdingar och köpmän ingingo med den östromerske kejsa-
ren. Traktaterna i fråga äro från 911 och 944. De förnäma
nordmän, som undertecknat 911 års fördrag, bära samtliga
rent skandinaviska namn, och sammalunda är förhållandet
med ett sextiotal av de nordmän, som skrivit under trak-
taten av 944, medan blott tre av dem ha rent slaviska
namn. Flertalet av de skandinaviska namnen äro speciellt
svenska.

En märklig episod från vikingafärderna till Kas-
piska havet.
Sid. 170.

År 943 företogo de dåtida Rysslandssvenskarne, antagligen
förstärkta med landsmän från det gamla hemlandet, ett vi-
kingatåg till Kaspiska havet och hemsökte bl. a. den rika,
för sina sidenväverier berömda persiska staden Berda vid
en biflod till Kura, som utmynnar i Kaspiska havet. En
arabisk historieskrivare, som levde i slutet av samma Åår-
hundrade, återger ögonvittnens skildringar av hur »det folk,
som kallas rus», kom seglande uppför Kura i akt och mening
att skaffa sig rikt byte i Berda. »Detta folk», säger han, »är
mäktigt. Rus äro kraftigt byggda och modiga — aldrig flyr
någon av dem i strid, ej ens undan döden.»

Muhammedanerna flydde däremot överallt vid nordmän-
nens annalkande. Stadens befälhavare ryckte dock i spetsen
för 5—6 tusen man ut »till försvar för den rätta tron. Men
perserna voro oförsiktiga, ty de kände ej till, hur farliga rus
voro, utan trodde, att de liknade armenier och bysantiner.»
Följden blev, att innan drabbningen pågått en timme, hade
vikingarne slagit dem på flykten nästan allesammans och
besegrade snart de få, som höllo stånd. Därefter trängde
