146 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

att tänka på den hedersmannen hävdatecknaren Sven La-
gerbrings rättframma ord: »Man kan tvivla på, om kri-
stendomen på något ställe i världen blivit hederligare
börjad.»

Främst bland de engelska missionärer, som i början av
1000-talet vågade sig hit upp till länderna »vid världens yt-
tersta gräns mot norr», möter oss i sägnen den helige
Sigfrid, om vilken legenden förtäljer, att han döpt Olof
Skötkonung. Enligt Växjötraditionen skall Sigfrid från Dan-
mark ha begivit sig »på steniga vägar och genom täta skogar
till det land, som heter Värend». Där lade han grunden till
Växjö domkyrka och blev Värends apostel. De hedningar,
som han först lyckades vinna för den kristna tron, säges
han ha döpt i den källa utanför staden, som nu kallas Sankt
Sigfrids källa. — En uppsvensk tradition däremot, vilken
förefaller vara yngre, har gjort Västergötland till Sankt
Sigfrids förnämsta verksamhetsort. Där skall missionären
ha mottagits av Olof Skötkonung och döpt honom i Husaby
källa på Kinnekulle. Så fick Sverige sin förste kristne konung.
Från Husaby skall den helige mannen sedan ha farit omkring
till andra delar av Götaland och även förkunnat ordet i
Värend.

Den helige Eskil, som ävenledes kom från England,
skall ha varit Södermanlands och Närkes apostel, och staden
Eskilstuna, vars förste biskop han enligt legenden var, be-
varar ännu minnet av hans namn. Han säges ha lidit mar-
tyrdöden omkring år 1080. På den gamla tings- och offer-
plats, där Strängnäs nu ligger, uppträdde han mitt ibland
de beväpnade bönderna och talade mot deras hedniske ko-
nung, Blotsven, som kommit dit för att offra till de gamla
gudarne. Därav uppstod då mycken förbittring bland me-
nigheten. En hednisk spåman skall ha slungat en sten i
huvudet på missionären och en annan hedning krossat hans
huvud med sin yxa. Blotsven fällde därefter dödsdomen
över martyren. »Detta skedde om våren vid Kristi lidandes
tid», säger Eskilslegenden. Blodsdramat skall ha utspelats
väster om Eskilstuna, på den plats där en källa alltsedan
burit helgonets namn. Ännu mot medeltidens slut förvara-
des martyrens kvarlevor i Eskilstuna kloster, inneslutna i
ett förgyllt silverskrin (jfr illustr. bd I: sid. 264).
