KRISTENDOMEN TRÄNGER IN. 147

Sankt Botvid var »Södermanlands andre aposteb.
Han skall ha varit bördig från Södertörn men kristnats i
England under en handelsfärd. Sedan verkade han i hem-
bygden som missionär men blev under sömnen halshuggen
av en slavisk träl, som han friköpt och ämnat sända som
Ordets förkunnare till hans egen hembygd. Martyrens bro-
der byggde till hans åminnelse en kyrka på sitt gods mellan
Stockholm och Södertälje. Den fick namnet Bot(vids)-
kyrka. Dit överflyttade han också S:t Botvids kvarlevor.
Även som död bidrog den helige mannen till många hed-
ningars omvändelse i kraft av de underverk, som skedde vid
hans grav.

I Västmanland skall en tredje engelsk missionär, den
helige Davwvid, ha verkat. Om honom förtäljes, att
hans ögon på ålderdomen blevo svaga av hans många sorge-
tårar över hedningarnes hårdhet mot de kristne. När han så
en dag skulle hänga upp sina handskar på en spik, tog han
miste och hängde dem på en solstråle; och sedan skedde var
dag det undret, att solstrålen bar den helige mannens hand-
skar. Men en dag hände det, att de föllo till marken. Alltså
måste han genom någon gärning ha gjort sig ovärdig Guds
nåd. Men genom vilken? I största själsångest genomgick
han vad han under dagen gjort och tänkt. Då påminde han
sig, att han gått förbi en åker och därvid trampat ned några
ax. Den helige mannen tillbragte nu natten i böner till
Herren, och när dagen bröt in, erhöll han bevis på att han fått
förlåtelse, ty se: solstrålen bar åter hans handskar!

Norrlands apostel var Sankt Stefan, som skall ha
kommit från Tyskland. Adam av Bremen kallar honom
Stenfi, vilket tytts som ett svenskt Stenfinn. San-
nolikt har missionären alltså varit en svensk yngling, som
vunnits för kristendomen och i Tyskland uppfostrats i den
nya tron, vars budbärare han blev i sitt hexoland. Djärv
och kraftig som han var, bröt han överallt, där han predi-
kade, ned de gamla gudarnes altaren. Men detta uppväckte
folkets förbittring mot honom, så att han till sist blev över-
fallen och stenad till döds i Ödmorden, gränsskogen mellan
Hälsingland och Gästrikland.

Endast långsamt trängde således den kristna tron fram
vårt land, och särskilt hård blev dess kamp med hedendomen
