ALVASTRAMINNEN EFTER GAMLE KUNG SVERKER. 149

land och den livligare samfärdseln med dem. Dock berättas
det från så sen tid som 1123 eller 1124, att den norske ko-
nungen Sigurd Jorsalafare företog ett korståg till Kalmar-
trakten »för att kristna folket, emedan inbyggarne där i
landet icke höllo på den kristna tron, änskönt där funnos
några, som anammat dopet». Låt vara, att »korståget» egent-
ligen var en förevändning för att få plundra — måhända även
med planer på Sveriges krona därbakom —, så är Sigurds pro-
klamation dock betecknande för de religiösa förhållandena i
vårt land ännu på den tiden. Ett århundrade tidigare hände
något, som visar, att människooffer då ännu förekommo på
sina ställen i Skandinavien. År 1026 skickade nämligen den
norske konungen Olof Haraldsson tolv män till Jämtland
att utkräva skatt. Jämtarne intogo vid den tiden en mycket
självständig ställning gent emot både Sverige och Norge.!
När nu Olof Digres skatteuppbördsmän uppenbarade sig
bland dem, kallade Jämtlands lagman allt folket till ting.
»Där kommo jämtarne överens om att icke giva någon skatt
till Norges konung. Men av sändebuden ville de hänga
några, och andra ville de ha att blota med», berättar Snorre
Sturlasson. Norrmännen kunde prisa sig lyckliga att komma
undan med livet. — Från norra Dalarne berättas det, att
hedendomen rådde där ännu så sent som år 1177.

Alvastraminnen efter gamle kung Sverker och
hans ätt.
Sid. 233.

Än i dag fortlever i Alvastratrakten sägnen om »gamle
kung Sverker», som av sin hästesven blev dräpt med ett
hästbetsel, när han red ut från sin gård för att besöka
julottan i Västra Tollstads kyrka anno 1156.?

1 Se sid. 78.

> Den äldste kände skildraren av Sveriges öden, den berömde danske
hävdatecknaren Saxo, uppger däremot, att Sverker av en tjänare blev
mördad under sömnen. Saxos berättelse är nedskriven ett femtiotal
år efter mordet; och föga yngre är den svenska regentlängd, som
meddelar, att Sverkers hästesven mördade honom på julmorgonen,
»då han sk ulle till kyrkan fara».
