150 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Mördaren flydde till Västergötland men blev gripen och
dömd att till straff för sitt gräsliga dåd levande kokas i en
kittel med sjudande bly. Än i dag utpekar ortsbefolkningen
den plats, där avrättningen ägde rum. Den var till för en del
år sedan utmärkt med tre stora stenar. När man företog sig
den pietetslösa åtgärden att spränga sönder dem, kommo en

Det utgrävda Sverkerskapellet.

del människoben från den underliggande marken i dagen,
och detta gav anledning till arkeologiska undersökningar av
platsen. Man grävde då fram ytterligare en mängd människo-
ben, liggande huller om buller, ungefär så som man tänker
sig måste bli förhållandet, när missdådares kroppar små-
ningom ramla ned från galgen och bli liggande på marken.

Detta fynd ledde i sin tur till systematiska utgrävningar
i den omgivande på medeltidsminnen så rika trakten. Man
stötte på grundmurarna till Sverkers kungsgård, den sver-
kerska ättens stamgods. Allt tyder på att byggnaden upp-
förts under 1100-talets förra hälft, i början av Sverkers
regering. Till Sverkersgården hörde antagligen den först
upptäckta avrättningsplatsen. En dylik »rättarplats» fanns
ofta på en medeltida stormansgård såsom ett för alla synligt,
skrämmande tecken på husbondens makt och myndighet.
