156 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

nikankloster till Jungfru Marias ära, vilket åtnjöt stort
anseende. Mer än en prior och klosterbroder uppnådde kyr-
kans högsta värdighet. Hos Sigtunamunkarne utvalde sig
många rika och förnäma personer sitt sista vilorum, varvid
de givetvis ej underläto att ihågkomma klostret i sitt testa-
mente. Dominikanerna hade kloster även i Visby, Stock-
holm samt flere andra städer, och i Skänninge och Kalmar
upprättade de nunnekloster. Dessa blevo betydligt rikare
på gods och gårdar än munkklostren, vilka till stor del under-
höllos genom de kringvandrande munkarnes predikoverk-
samhet.

Franciskanerna uppnådde aldrig i vårt land samma bety-
delse som dominikanerna. I Stockholm hade franciskanorden
både ett munkkloster, vilket låg på »Gråmunkeholmen» —
nuvarande Riddarholmen —, och ett nunnekloster, Sancta
Claras kloster på Norrmalm.

Inalles fanns det inom det nuvarande svenska området ej
mindre än 35 dominikan- och 12 franciskankloster. Me-
dan de äldre munkordnarna med förkärlek slagit sig ned i
avsides belägna trakter, fjärran från världens buller, för-
lades franciskan- och dominikanklostren nästan  alltid
till eller invid städer, där predikanterna kunde påräkna tal-
rika åhörare.

+

Klostren brukade ligga inbäddade i trädgårdar, och många
klosterbröder voro duktiga örtagårdsmästaret. Alvastra
klosterträdgård har lämnat spår efter sig i den flora, som
ännu växer fram vid ruinerna. Vid Varnhems kloster fun-
nos i slutet av 1800-talet som minnen av klosterträdgården
en förvildad körbärslund samt några skrumpna, dvärgartade
fruktträd.

Om nunnornas flit vittna bl. a. de många sländtrissor,
fingerborgar, nålar och prylar, som nyligen hittats vid ut-
grävningarna av Gudhems klosterruiner.

En kulturgärning, vari munkarne också utmärkte sig,
var det så ytterst välbehövliga arbetet med att anlägga vägar

! Bd I: 242—243,
