DEN HELIGA BIRGITTAS STRAFFPREDIKNINGAR. 179

Den heliga Birgittas straffpredikningar
sid. 342

skonade ingen, allra minst konung Magnus Eriksson. En
tid hade hon verkligen hoppats att kunna dana honom
till en kristlig idealkonung, men hennes förhoppningar
hade gått i kvav. Djävulen och änglarna hade kämpat
om konungens själ, men mörksens furste hade segrat.
Hopplöst vandrade konung Magnus alltsedan på förtappel-
sens väg. Han bar — förklarade Birgitta — Antikrists drag
i sitt anlete, och hon tillvitade honom onaturliga laster av
det slag, som brukar gå igen i annan apokalyptiskt inspire-
rad litteratur från medeltiden. Av detta slags litteratur äro
Birgittas uppenbarelser tydligt påverkade. I vilken mån
likheten emellertid beror på Birgitta själv eller är att till-
skriva hennes biktfäder, vilka upptecknade och redigerade
uppenbarelserna, därom tvista de sakkunnige.

Hennes straffpredikningar mot påven gingo samtiden genom
märg och ben. Ty den högättade »prinsessan av Närke», som
hon kallades, hade vunnit stort anseende bland romarne. Hon
var ju en högt bildad kvinna — kunde t. o. m. tala latin,
om ock ej strängt grammatikaliskt. Men framför allt berodde
hennes stora inflytande över romarne på att hon vwvisat sig
kunna rädda sjuka från döden och bota besatta blott genom
att vidröra dem med sina händer.! Många voro de, som
Birgitta omvände genom makten av sin personlighet och
sitt anseende såsom sierska. Den kanske intressantaste per-
sonligheten bland dem var den påvlige fältherren och ståt-
hållaren Gomez, en spansk kondottiär. Före sin omvän-
delse hade han varit fruktad lika mycket för sin grymhet
som för sitt lejonmod och även varit en vida beryktad
kvinnoförförare.

Vilket starkt intryck Birgitta gjort på romarne, visade sig
också vid hennes död. ”Till sierskans bår strömmade Roms

1 En tio års gosse av förnäm börd, som hon under en pilgrimsfärd
till Neapel botat från en förtärande tvinsot, blev med tiden en ståtlig
och kraftfull man, som förmälde sig med drottningen av Janina på
Balkanhalvön.
