182 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

läste han alltid böner.»> Om Joan murmästare heter det:
»Han var med, då grunden till kyrkan lades, och med svett
och möda arbetade han manligen vid dess första byggande.
Dessutom murade han brödernas sovstuga och övriga kloster-
byggnader.»

En avsevärd arbetskraft förfogade klostret ytterligare
över, därigenom att stadens borgerskap — förutom en bety-
dande skattskyldighet i reda pengar — var pliktigt att
utföra ett visst antal dagsverken för varje tomt.!

Vadstenaklostrets anseende.
Sid. 361, 362, 363.

Vadstena kloster var högt ansett. Det blev, som Henrik
Schäck säger, Sveriges utan gensägelse mest betydande
kulturcentrum under 1400-talet. Många bröder och systrar
tillhörde rikets förnämsta ätltter, ja drottningar läto inskriva
sig där som systrar, ehuru naturligtvis utan att taga nunne-
doket.

År 1455 blev konung Karl Knutssons moderlösa dotter
Birgitta vid blott åtta års ålder invigd till klosterliv. Den
högtidliga akten bevistades av hennes fader. Därvid »röj-
des varken stolthet, leende eller smärta i kungadotterns an-
lete utan endast sinnesro och andakt. Och då hon anför-
troddes åt abbedissan, ilade hon gärna ur sin faders armar
till systrarna.» — Hon avled i klostret efter att i fjorton
år ha burit nunnedoket.

Om en klosterbroder berätta annalerna, att han förut
varit borgmästare i Västerås och »gav för sitt inträde 8

1 Dagsverksskyldigheten, som ursprungligen var 12 om året för
full tomt men sedan nedsattes till 8, blev av Engelbrekt under hans
befrielsekrig ytterligare minskad till 4. Detta kan vara tillräcklig
förklaring till den påfallande kyliga ton, vari den store folkhjälten
omnämnes i klostrets minnesbok (se sid. 202). Några år efter Engel-
brekts bortgång höjdes dagsverkens antal åter efter stridigheter mellan
klosterfolket och borgerskapet till 12. Men esomoftast hördes från
stadens borgare protester mot klostrets betungande förmynderskap
och de dryga pålagorna.
