DROITNING MARGARETAS POLITIK. 193

Drottning Margaretas politik.
Sid. 383—385.

Margareta satte danskar och tyskar till fogdar och befälha-
vare på de viktigaste svenska slotten, men aldrig fick en svensk
någon sådan inkomstbringande och eftersökt post i Dan-
mark. Blott i de avlägsnaste svenska landskapen, inom de
minst betydande och minst inkomstbringande förläningarna
voro infödda läntagare i majoriteten. . Gång på gång av-
tvingade svenskarne henne ett löfte ait lämna rikets slott
uteslutande åt infödda svenska män, men det stannade vid
löftena — sitt regeringssätts grundvalar ändrade hon icke.
Även till biskopsämbetena gav hon gärna danska män före-
träde. De prästmän, som därvid motarbetade henne, blevo
föremål för hennes synnerliga onåd, såvida hon ej genom
materiella förmåner lyckades vinna dem för sina strävan-
den. Och när det gällde att komma åt sådana motståndare,
var hon allt annat än nogräknad med medlen.!

1 Ett motbjudande exempel därpå är historien med Linköpings-
kaniken Lars, som tillika var kyrkoherde i Säby. Han blev av sina
sockenbor anklagad inför biskop Knut bl. a. för lägersmål med två
konkubiner, för att ha förfört ett av sina biktbarn, varit anledning
till en hel del tvister, som slutat med mandråp, och låtit flere personer
dö utan att undfå kyrkans sakrament. Efter hållen rannsakning dömde
biskopen den ovärdige prästmannen till avsättning från bägge sina äm-
beten och dessutom till dryg plikt. Den avsatte veklagar själv i ett beva-
rat aktstycke, att han till biskopen överlämnat, som det heter, »mitt skrin
och det däruti är: så gott som hundrade mark, dessutom åtta ston och en
fåle, fyra dragoxar och all min får, alla mina gamla svin, min stora
blacka gångare, så mycket malt, råg och mjöl jag äger och allt mitt
fläsk samt två de bästa bolstrar och huvudkuddar och därtill allt det
han förtärde i och utom prästgården, den tid han for och mödade sig
med (tog befattning med undersökningen av) de saker, som före
voro emellan socknen i Säby och mig».

Ett glädjande faktum mitt i allt eländet är det att se, hur kraftigt
både Säby församling och biskopen grepo in. Det tyder ju ändå, som
kyrkohistorikern Brilioth framhåller, på att Lars i Säby ingalunda
varit typisk för den tidens präster.

Men nu kommer historiens fortsättning: Lars och hans vänner
lyckades intressera Margareta för den avsatte. Förklaringen var uppen-
barligen den, att drottningen gärna ville komma åt Linköpingsbispen,
som var den förnämste ledaren för oppositionen mot att hon drog
