212 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

vecklat i Uppland. Från detta landskap känner man till
närmare ett fyrtiotal präst- och bondegillen. Men troligt är,
att antalet uppländska bygdegillen varit ändå större.
Gustav Vasas reformation gav dödsstöten åt gilleväsendet
i vårt land. Gillena med sin dyrkan av skyddshelgon be-
traktades som härdar för katolicismen. Reformationen åt-
följdes av indragning till kronan ej blott av kyrkornas
söverflöd» utan ock av gillenas egendom, isynnerhet sedan
de »papistiska» gillena på riksdagen i Västerås 1544 blivit

»avsagde».
x

Uppe i Stockholms storkyrkas torn hänger en klocka, som
numera kallas »signalklockan», därför att man med den ger
signal, när ringningen skall begynna. Den är utsmyckad
med fyra reliefer av en kalk med en oblat över. Detta tecken
visar, att den gamla ärevördiga klockan en gång tillhört
Helga lekamens gille. Fyra sekler ha svunnit hän, sedan
Stockholms mest ansedda medeltidsgille upplöstes, men än
i dag höres klangen av dess klocka i »Gamla stadens» gator
och gränder. »Signalklockan» är, som Adolf Schick säger,
»den enda levande återstoden av det rika gilleväsen, som
en gång blomstrade i vår huvudstad.»

Dyveke och Torben Ozxe.
Sid. 472, 474.

Ett ödesdigert inflytande på Kristian I1I:s liv skulle en kvin-
na få. En dag år 1507 gav borgerskapet i Bergen fest för Kri-
stian, som då styrde Norge såsom vicekonung. I festen del-
tog också en ansedd köpmansfru från Amsterdam vid namn
Sigbrit, som bosatt sig i Bergen. Ilon hade med sig sin
dotter Dyveke: »Den lilla duvam. Kristian fick genast
ögonen på den underbart sköna flickan. Han dansade den
ena dansen efter den andra med henne; de samspråkade
länge med varandra, och den unge fursten »var så glad som
Påris, då han vunnit Hélenamv.t Snart visste alla, att
Dyveke var prinsens älskarinna.?

i Grimberg, Världshistoria bd 2: 117.
2 Bd I: 472—474.
