D
N
N

SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Lappkvinnan Margareta.
Sid. 571.

Under sin nitälskande verksamhet för missionen bland sina
stamfränder besökte lappkvinnan Margareta bl. a. Stock-
holm, där hon fann en klok och varm förespråkare i en
klosterbroder. Han gav henne följande rekommendations-
brev till en inflytelserik prästman, måhända i Uppsala,
Lapplands stiftsstad på den tiden: »Då Gud även hos det
svagare könet verkar sina under, såsom vi sett hos den
heliga Birgitta och andra heliga kvinnor, bör Margareta, som
under många svårigheter i lång tid mödat sig med lappar-
nes omvändelse, ej ringaktas. Hon har väl ej kunnat uträtta
mycket, men det är möjligt, att Gud använder henne som
redskap, på det de, som kunna gagna själarna och icke
vårda sig därom, må komma på skam. Därföre beder jag
Ers kärlighet, att I med tålamod hören henne och, om I så
finnen skäligt, given henne en skrivelse till herr ärkebiskopen.»

Följden blev, att brevets mottagare på det varmaste lade
lappkvinnans sak i ärkebiskopens händer, under framhållande
av hennes fromhet, hennes ihärdiga kamp mot svårigheter
samt det gagn, Guds rike skulle vinna genom lapparnes om-
vändelse.

Men för övrigt rönte den olärda kvinnan med det brin-
nande hjärtat ett tämligen kyligt mottagande i Uppsala.
I en skrivelse från därvarande domkapitel till ett annat,
i brevet ej namngivet domkapitel säga sig Uppsalaprela-
terna vara oförmögna att åtskilja andarne, överhopade som
de äro av världsliga omsorger(!) Därför sände domkapit-
let från sig denna kvinna, som föregav sig hava syner och
uppenbarelser, och anhöll om ett utlåtande, huruvida hen-
nes syner skulle anses vara ingivelser av en god ande eller
bedrägliga foster av en annan ande. Därpå berodde ju,
huruvida hon vore värd någon uppmärksamhet, eller om
man borde ålägga henne tystnad.

Efter många mödor och besvikelser fick emellertid lapp-
kvinnan träffa sin namne drottningen år 1389, och det
lyckades henne att vinna såväl drottning Margaretas som
