226 SMÄRRE TILLÄGG.

voro däremot förvandlade till pulver. Antagligen beror detta
på att gravhögen delvis består av järnhaltig sand. Järn-
haltigt vatten har trängt in i kistan och förenat sig med
den fosforsyrade kalken i skelettet.

Sid. 37 (35) under nedersta bildunderskriften tlillägges föl-
jande not:

1 En svensk motsvarighet till den danska bronsåldersdräkten hitta-
de man år 1921 i en torvmosse i Gerum i Falbygden. Detta vårt lands
äldsta kända klädesplagg, som nu förvaras i Statens historiska museum,
utgöres av en mantel, vävd av tjockt, stadigt yllegarn med inblandning
av hjort- och rådjurshår. Till färgen är den brun, men detta kan bero
på torvvätskornas inverkan. Den låg på ett djup av 1?/, meter. Att
den är från bronsåldern vet man, därför att man i högre liggande
torvlager igenkänner de förändringar i torvens sammansättning —
särskilt i fråga om frömjölet däri — som äro karakteristiska för den
stora klimatförsämring vid bronsålderns slut, varom förut talats
(sid. 60).

Tygrester ha hittats i flere svenska fornfynd, t. o, m. från sten-
åldern, men Gerummanteln är det enda fullständiga plagg från för-
historisk tid, som finns bevarat i vårt land.

Sid. 320 st. 3: Till sista meningen anknytes följande
not:

2 Många dylika testamenten äro bevarade från 1200-talets senare
hälft men däremot blott ett fåtal från 1300-talet. Av dem är det sista
daterat 1310. Att sådana testamentsbestämmelser sedan alldeles sak-
nas, tyder väl på att några trälar ej längre funnos att frigiva, åtmin-
stone: ej i rikets mera centrala delar. 1335 års stadga innebär alltså
näppeligen mer än ett juridiskt fastslående av en åtminstone i
huvudsak redan genomförd praxis.

Sid. 360 r. 5: Till ordet »sjuka» anknytes följande not:

1 Bland dem omnämna klosterannalerna både bröder och systrar,
som föllo offer för den ohyggliga spetälskan. En synnerligen gud-
fruktig klosterjungfru blev »till sin större förtjänst> — som det heter
— »sex år efter sitt intagande smittad av spetälska och slöt däri sitt
liv i stort tålamod» efter femåriga lidanden. En annan sådan olycklig
nunna »framhärdade tåligt till sin död, under några år avskild från
systrarnas konvent på grund av spetälska». Om en nunna står an-
tecknat, att »hon levde berömligt i klostret i 16 år; men tärd av den
sjukdom, som kallas lungsot, gick hon till Herren». Om en annan be-
rättas, att »hon före sitt inträde i klostret var liksom sinnesslö och för-
blev så ända till sin död». En klostersyster råkade en dag, då hon
