276 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

Vandalism i reformationens spår.
Sid. 84 och 212 (78, 206).

Vid den stora klosterskövlingen kommo stenblock och tegel
i klostermurarna väl till pass för kungliga slottsbyggnader.

Det hände också, att drottning Margareta, som var en
praktiskt anlagd husmoder, tog sig för att sy om altarkläden
och mässhakar till kläder åt de kungliga barnen.

Som en aning om allt det onda, som väntade klostren,
ljuda slutorden av följande anteckningar i Vadstenaklostrets
annaler om det kyrkomöte, som Gustav Vasa sammankallade
till Örebro 1529 för att mera i detalj genomföra reformations-
besluten på Västerås riksdag: »Den 26 januari 1529 utgick
på konungens befallning konfessorn, fader Nikolaus Amunds-
son jämte broder Torsten och broder Petrus från Skänninge
till ett möte i Örebro mot lutheranerna. Måtte Herren leda
deras vägar i lycka!

Den 12 februari: De återkommo fredagen i fastan, djupt
upprörda.»

År 1540 har den onda tiden ryckt klostret närmare än nå-
gonsin förr in på livet. Då antecknar en klosterbroder:
»Onsdagen den 26 maj avsade sig fader Petrus konfessors-
kallet, tvungen av superintendenten och biskopen i Västerås;
och valdes fader Nikolaus Amundsson av dessa samma och
endräktligen av hela konventet. Sedan gingo de in i sakri-
stian, uppskrevo relikerna, klostrets kalkar samt ciborier!
och reste ur staden åt Skänninge.»

Men två månader därefter har klosterbrodern glädjen kun-
na nedskriva följande: »Samma år, Sankt Jakob den äldres
dag, avsade sig fader Nikolaus konfessorskallet, och dagen
före Sankt Laurentius” dag valdes fader Petrus Nikolausson
för andra gången till konfessor.»

Klosterplundringen lät dock ej hejda sig: »Anno 1543 för-
seglade konung Göstav båda brevskåpen i bokstugan, och
hans drabanter borttogo otaliga böcker därsammastädes samt
en stenbild på den heliga jungfruns altare; och oräkneligt
många andra ting borttogo de. Samma år dagen efter Sankta
Birgittas kanonisations dag klockan 8 kom biskopen i Lin-

1 Kärl, vari nattvardsbrödet förvarades.

