GUSTAV VASAS BLICK FÖR SKOGSBRUKETS BETYDELSE. 285

Han lyckades komma undan till Danmark och fick efter
vartannat anställning hos tyska furstar. Gustav lade
beslag på all hans kvarlämnade egendom och drev hans
hustru och barn från gård och grund. Gyler hämnades med
att författa en lång klago- och stridsskrift, i vilken han ut-
målade Gustav Vasa i de svartaste färger. Mera trovärdig
verkar den skildring av hans lidandes historia, som före-
ligger i ett brev till Gustavs svärfar, hertigen av Lauenburg.
Honom anropade nämligen Gyler om att söka förmå sin
svärson till att låta den förorättade återfå hustru och barn
tillika med sin beslagtagna egendom. Det är ur detta brev,
som ovanstående utdrag om Gustav Vasas misstänksamhet
och häftiga lynne äro hämtade. Att även dessa skildringar
innehålla överdrifter är dock sannolikt; och faktiskt är, att
där förtiges en egenskap hos brevskrivaren själv, som bidra-
git till att reta upp den hetlevrade härskaren, nämligen Gy-
lers envetenhet med att i tid och otid förfäkta sin avvikande
mening. Men alltför stort är steget därifrån till att karak-
terisera honom som förrädare mot Sveriges krona med pla-
ner på att bringa riket under Hansans välde, såsom Gustav
Vasa sedan gjorde.

Om förhållandet mellan konungen och Wulf Gyler är till
sist att förmäla, att en uppgörelse dem emellan slutligen
kom till stånd genom förmedling av hertig Albrekt av Preus-
sen, i vars tjänst den landsflyktige gått. Gyler skulle återfå
såväl hustru och barn som sin egendom i Sverige, mot att
han ej vidare, vare sig i ord eller handling, gjorde Sveriges
konung något för när. Hans familj översändes alltså med ett
fartyg till Preussen — men hans beslagtagna egendom be-
höll Gustav i alla fall.

Gustav Vasas blick för skogsbrukets betydelse.
Sid. 179 (173).

»Sågkvarnarna» medförde en högst betydande bespa-
ring av arbete och material. Förut hade man framställt
plank och bräder på det primitiva sättet, att man med
hjälp av kilar klöv en trästock mitt itu och sedan med
yxa grovhögg två s. k. täljplankor.
