PRINSESSAN KATARINA, GREVINNA AV OSTFRIESLAND. 293

ägarne åter påminta och lade beslag på nästan all Cecilias
och hennes hovdamers medförda egendom. »Vi kommo väl
in i England med stort bram, men vi kommo dädan med
stor skam», skrev en av hovfröknarna i ett brev hem. I
nästan utblottat tillstånd kom skön Cecilia över till sitt nya
hemland. Där visade hon samma oförmåga som i England
att handskas med pengar. Skulderna växte, och fordrings-
ägarne lade beslag på det ena godset efter det andra.

Prinsessan Katarina, grevinna av Ostiriesland.
Sid. 245 (238).

Cecilias äldsta syster, Katarina, blev i sitt nya hemland
lika omtyckt för sin fromhet och välgörenhet som beundrad
för begåvning och lärdom. Efter ett 40-årigt lyckligt äkten-
skap blev hon änka år 1599. Men en kraftnatur var hon,
och sorgen bröt ingalunda hennes härsklystnad, som flere
gånger vållade stormiga scener med äldste sonen, vilken
efterträtt sin far såsom regent. Slutet på sammandrabb-
ningarna mellan mor och son blev nästan alltid, att den
regerande greven måste ge vika, med den påföljd att han
fick upphära klander av sitt råd för alltför långt gången und-
fallenhet. Kanslern fann sig en gång föranlåten att erinra
greven om Jesu ord till sin moder: »Kvinna, vad haver jag
att göra med dig?»

Till sina många syskon och fränder stod Katarina av Ostfries-
land i kärligt förhållande och hade dem ofta på besök hos sig.
Vackert är det kondoleansbrev, hon skrev till hertig Karls
maka Maria, då denna drabbades av sorgen att förlora två små
döttrar i mässling: »Det gör mig av hjärtat ont, och jag har
med Eders Kärlighet ett systerligt medlidande, men jag ber
Eders Kärlighet sig låta tröstas i Gud. Eders Kärlighet
ville betänka, vilka små änglar Eders Kärlighet nu har hos
Gud, som intet bättre begära, än att Eders Kärlighet skall
komma till dem från denna jämmerdal. Nu stå de för Hans
ansikte med sina lovsånger, nu ha de palmkvistar i sina hän-
der och begära nu endast, att Eders Kärlighet ville låta sig
trösta — — —.»

