SLAGET VID AXTORNA. RANTZAUS HÄRJNINGSTÅG. 299

svaret den ledande viljan och pådrivande kraften. Då emel-
lertid Rantzau ej kunde underhålla sina soldater i det ut-
sugna landet och han ingen undsättning fick från Danmark,
förmådde han ej genomföra planen att fortsätta in i Mälar-
landskapen och där bringa kriget till avslutning. I stället
måste han på nyåret 1568 besluta sig för ett skyndsamt
återtåg, såframt hans här ej skulle gå under. Nu hade emel-
lertid Erik tillfrisknat från sin själssjukdom och åter tagit
ledningen av kriget i sin hand; och när Rantzau kom till-
baka till Holaveden, var återvägen stängd av väldiga bråtar,
som försvarades av tusentals hakeskyttar och bönder. Hur
han då kände sig till mods beskriver Tegel sålunda: »Han
sade med en hop skällsord och bitterligen svor, att han gav
dem alle de sjutusend djävlar, som rått honom draga hit in
i landet.»

Men danskarnes räddning blev, att sjön Sommen just i
rätta ögonblicket frös till, så att Rantzau kunde på isen
kringgå förhuggningarna och slutligen under fortsatta plund-
ringar och härjningar rädda sig och återstoden av sin här
in i Skåne. Den bedrift, han utfört, är en av de allra märk-
ligaste i Danmarks krigshistoria.

Sverige visade sig äga ypperliga försvarsmedel i sin egen
natur: i de djupa, glest bebodda skogstrakterna, där det var
mödosamt att tränga fram och nästan omöjligt att under-
hålla en främmande krigshär, och där bönderna bakom sina
skickligt uppbyggda bråtar kunde vålla stor manspillan. Allt
detta motvägde till en god del vad som brast i högste
befälhavarens förmåga ävensom i fråga om samarbete mellan
armén och flottan. Ty även på den punkten begingos svåra
underlåtenhetssynder, låt vara att Eriks instruktioner till
flottan verkligen visa blick för betydelsen av samverkan
mellan de land- och sjömilitära operationerna.

+

När man läser brev och aktstycken rörande nordiska sjuårs-
kriget, frågar man sig gång på gång: »Hur var det möjligt, att
Skandinaviens folk kunde härda ut med kriget i hela sju år?»
— ”Till den grad starkt är det intryck man får av det ekono-
miska eländets bottenlöshet. För Danmark medförde penning-
bristen ideliga svårigheter med de tyska landsknektarne, vilka
