302 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

i uppdrag att resa ut och avhämta svaret på hans frieri
till prinsessan av Lothringen.

Med vilka känslor herr Nils mottog detta uppdrag kan
man lätt tänka sig. Till sina föräldrar skrev han: »Jag drack
en dryck i Stockholm, som förtärer sinnet, glädjen och all
min välfärd här i världen.» Det är ej mer än mänskligt, om
han — såsom verkligen tycks ha varit fallet — tillsammans
med likasinnade umgicks med planer på att avsätta den, som
tillfogat honom en obotlig skymf. I förhoppning om att
någon betydelsefull förändring skulle inträffa drog herr
Nils ut på tiden med sin resa. Tjänstvilliga spioner inbe-
rättade till konungen och Göran Persson en del oförsiktiga
yttranden, som fällts i Nils Stures umgängeskrets; och Erik
blev övertygad om att Sturarne och andra av rikets för-
nämsta stormän sammansvurit sig mot sin konung. De
hade redan förut länge retat Erik genom att motsätta sig
hans äktenskap med Karin Månsdotter och framfört den
önskan, att han skulle följa sin fars exempel i dennes andra
och tredje äktenskap och välja sig en drottning ur högadelns
egen krets.

»”Mycket att förklara men föga att försvara»
sid. 351 (345)

— sSådan är i stort sett sammanfattningen av eftervärl-
dens omdöme om Erik XIV. De senaste årens forskningar
ha dock i viss mån medfört en revision av historiens domslut.
Dels har man dragit fram Eriks förtjänster som militär orga-
nisatör, dels framhävt det faktum, att Sturemördarens histo-
ria alltför starkt färgats av anklagelserna från hans mot-
ståndares sida. Dessa voro — det har en opartisk prövning
av akterna visat — faktiskt mer aktiva i sin opposition mot
konungen, än man trott; de voro ingalunda så menlösa, som
de själva älskat framställa sig i sina skildringar av den fak-
tiskt högst realpolitiska kamp om makten, som ättlingen av
en bland rikets stormannaätter måste i egenskap av Sveriges
konung föra mot andra stormän. Rådsaristokratin hade ännu
ej glömt, att Eriks far en gång varit deras föga mäktige
ståndsbroder.
