VAR KARL IX KALVINIST? 307

Jesuitorden.
Sid. 414—415 (398—399).

Beundransvärd är den osjälviska hängivenhet för kyrkans
sak, det allt uppslukande offersinne, som många jesuiter
lagt i dagen ej minst såsom missionärer bland hedna-
folken. Jesuiterna bildade en stor andlig armé med befäl
av olika grader och överst ordensgeneralen i Rom. Blin d,
viljelös lydnad för alla befallningar från överord-
nade var jesuitens första och förnämsta plikt, ty det
gällde ju »den allena saliggörande kyrkans» seger över
kättare och otrogna! En jesuitisk grundsats är: »Avsikten
har betydelse för handlingen». Detta innebär, att vissa eljes
syndiga handlingar äro tillåtna, bara man har en god avsikt
med dem. Därför kunde jesuiterna t. ex. rekommendera mord
på protestantiska furstar såsom en god gärning. Sådant gav
jesuiternas motståndare anledning till det påståendet, att
Jesu sällskap hyllade grundsatsen: >»Ändamålet helgar med-
lem», en formulering som man dock förgäves skall leta efter
i jesuitiska läroböcker i moralteologi eller andra av jesuiter
författade skrifter.

Var Karl IX kalvinist?
Sid. 421 (405).

På Uppsala möte hade hertig Karl stött sig med en del
stränga renlärighetsivrare genom några fräna ord om exor-
cismen! i kyrkohandboken. I mötets ellofte timma togo
dessa prästmän hämnd genom att framlägga det kravet,
att även den schweiziske reformatorn Kalvins anhängare
skulle uppräknas bland de trosbekännare, vilkas lära man
förkastade. Det var »en händelse som såg ut som en tanke»,
eftersom hertig Karl misstänktes för att luta åt den refor-
merta läran. I själva verket var han varken någon dogm-
bunden lutheran eller kalvinist, utan för honom var bibeln —

1 Bd II: 420 (404).
