312 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

underrättelser, som han erhållit från Polen. »Konsekvens i
handlandet var», säger Tunberg, »nu lika litet som förr
konung Sigismunds starka sida.»

Gamle kung Göstas arvtagare.
Sid. 484 (464).

Karl IX intresserade sig bl. a. mycket för fåravel och
klädestillverkning. Vävnadsindustrin räknar i vårt
land sina anor egentligen från hans tid. Först och främst
verkade han i likhet med sin mångfrestande fader för att
inom landets egna gränser åstadkomma ett gott råmaterial
för klädestillverkning. Gång på gång sände han ut fårvak-
tare till Tyskland för att därifrån införa herdar och får, »de
bästa man överkomma kunde,. Angående sina fårhjordars
skötsel gav han detaljerade föreskrifter, »på det att de av
vanrykt och oaktsamhet icke måtte komma på något för-
därv», och alltemellanåt gjorde han sig underrättad om av-
kastningen.

Vid Eskilstuna och Nyköping anlade Karl ylle- och klädes-
väverier, och noggrant höll han räkning över deras leveranser
till hans klädkammare. Själv kontrollerade han de yrkes-
prov, som nya vävare fingo göra, innan han antog dem. Ja
så långt gick den praktiske hushållarens intresse för detaljer-
na, att han t. ex. befallde fogden i Eskilstuna att skaffa två
tunnor blåbär för att undersöka, om man därmed kunde
färga ylletyg blått och rött.

Samme fogde undfägnades med ett bannebrev, när några
väveriarbetare kommit och klagat sin nöd för Karl själv.
Så här skrev konungen: »Därest du icke låter dem få deras
uppehälle efter nödtorften, så att de oftare komma hit och
besvära Oss därom, då skola Vi låta hämta dig hit på
huvudet och låta dig veta, vad det är att icke efterkomma
din herres brev och befallning. Rätta dig härefterl!»

För Eskilstuna intresserade sig Karl på mångahanda sätt.
Han är den egentlige skaparen av denna hantverkets stad.
Här anlade han masugnar och stångjärnshammare, spik-
smedjor samt tråddrageri för tillverkning av stål- och mäs-
