SID. 8 (7)—93 (87). 325
Sid. 46 fr. o. m. r. 5:

I sin själanöd sökte Luther hjälp i bibeln; och den boken
tände åter hopp och förtröstan i hans själ. Ty den stackars
plågade ynglingen blev där förvissad om att Gud var en god
fader.

Sid. 48 sista st.:

Vad gjorde kyrkans högsta styresmän, biskoparne, för att
råda bot på förfallet? Män sådana som Jakob Ulfsson arbe-
tade ju nitiskt på svenska folkets förädling, men det fanns
alltför många prelater, för vilka makten var allt. All sin
kraft satte slika kyrkofurstar in på att hävda kyrkans yttre
ställning, men för genomförande av reformer i det reli-
giösa livet saknade de all håg. De levde som furstar på sina
befästa slott eller drogo land och rike omkring med väpnade
följen. Sådana »själasörjare» hade svenska folket flere.

Sid. 72 st. 2 r. 8 (Sid. 71 st. 2 r. 9—10):

Orden »bägge stånden» utgå.

Sid. 74 st. 3 r. 2 nfr (Sid. 74 sista raden) står: »adeln(s)», läs:
»det yngre frälset, som var mindre traditionsbundet än de
äldre medlemmarne av ståndet, till».

Sid. 93 (87) ff.: Beriktigande:

Peder Svarts kronologi beträffande daljunkerns uppror
har grundligt nagelfarits av Lars Sjödin, som bl. a. påvisat,
att daljunkerns färd till Norge ägde rum efter Kristina
Gyllenstiernas brev till honom. Först hennes avvisande håll-
ning och därefter Gustav Vasas seger på Västerås” riksdag
förorsakade ett allmänt avfall från daljunkerns sak, och i
anledning därav gav han sig in i Norge för att där stärka
sina aktier.
