FRÅN GUSTAV II ADOLFS BARNDOM OCH UNGDOM. 349

net främmande antyda dessa ord: »Kom tidender, att sal.
konung Eriks herr son dött i Ryssland. Gud give honom en
fröjdefull uppståndelse! Memento moril!ll> De tre utropsteck-
nen tala sitt tysta språk om den hemlighetsfulla skräck, som

l/fn mu WU W?:/u;l/ff
/J[?:ZO j?få;: OM

%v_;wh'

En sida ur den tolvårige Gustav Adolfs dagbok.

bemäktigat sig den lille gossens hjärta vid tanken på döden
och förgängelsen. Men troligen kände han ännu starkare lie-
mannens närhet, den dag han nedskrev, att då »dödde Oluff
Svensson, min ridknekt».

1 Tänk på att du skall dö!
