EN FÖRÄDLAD TELNING AV VASARNES GAMLA STAM. 353

En förädlad telning av Vasarnes gamla

stam.
Sid. 11, 52, 73 (8, 49, 69) m. fl.

har Nils Ahnlund klarare än någon föregående historiker

belyst konungens rika personlighet och därigenom skapat
en lika trovärdig som upplyftande bild av hur den store Vasa-
ättlingen utvecklades till en sann riddersman, frigjord från de
äldre Vasarnes misstänksamhet, rätthaveri och brutalitet —
blott lynnets häftighet blev honom då och då övermäktig. På
våren 1622 berättar t. ex. det danska sändebudet Peder Galt,
att Hans Maj:t haft »en så sträng discurs) med Johan Skytte
och Axel Oxenstierna om kopparen från Falu Gruva, »att riks-
kanslern var sjuk i två dagar». Och i en senare depesch tillägger
denne sagesman: »Hans Maj:t är hetsig och säger sin mening
tvärt och barskt.»

Ännu några år före sin död for konungen ut mot den tappre
men för sin våldsamma framtart illa beryktade holländaren
överste, sedermera generalmajor, Sperreuter.t »Du är», skall
han ha sagt till honom, »en bov och lättsinnig kanalje, som
gör mig mer besvär än någon annan. Packa dig i väg ur min
åsyn! Annars skall jag skjuta ned dig som en hund.»

Sperreuter fann rådligast att taga sin herre på orden och
höll sig undan, tills konungen lugnat sig och ansåg sig kunna
ta honom till nåders igen.

En av Gustav Adolfs förtrogna berättar i detta sammanhang,
att konungen själv var fullt medveten om sin eldfängda natur,
men att han brukade säga: »Den som ständigt måste dragas
med så många olika humörer som jag: med somligas tröghet
och andras böjelse för bägaren, borde i gengäld kunna få räkna
på en smula överseende med sin häftighet.>» Man kunde också

I SIN BEUNDRANSVÄRDA bok »Gustav Adolf den store»

1 Vid det hotande upproret i Johan Baners armé 1635 [Bd III: 413
(360)] var Sperreuter en av de ledande. Året därefter övergick han
till fienden och blev katolik, men 1642 underhandlade han om åter-
inträde i svensk tjänst, dock utan resultat.
