356 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

de många bladen i historien om Gustav Adolfs försoningspoli-
tik. Oxenstiernas sympatier i kampen mellan Karl IX och
riksrådet stodo för visso på högadelns sida. Han var själv
släkt med den avrättade Hogenskild Bielke — hans mor var
nämligen född Bielke — och Axel Oxenstiernas anteckningar
från 1605 års riksdag vittna om hans upprörda sinnesstämning
inför rättegången mot den gamle herr Hogenskild. WVisserli-
gen ogillade han stämplingarna mot konungen, men innerst
ogillade han också Karls hat mot högadeln och blodsdomarna
1600 och 1605.

Men vid samma tid lekte Gustav Adolf med sina kamrater
Linköpings blodbad och Hogenskild Bielkes avrättning.
Man bör, som Ahnlund betonat, hålla i minnet, hur väsentligt
olika de två stora männens utgångspunkter i själva verket
voro. Ja fråga är, om deras synpunkter på stat och samhälle
någonsin riktigt sammanföllo. Och ändå är det faktiskt så,
att »i tidens talrika statshandlingar, vare sig de härröra från
konungen eller hans kansler, tycka vi oss endast höra en
stämma tala». I arbetet på Sveriges bästa voro Gustav Adolf
och Axel Oxenstierna som en man.

Dansk-norska kriget 1611—10613-

Epilogen till »slaget vid Kringen». Gustav
Adolis holländska hjälptrupper.
Sid. 41.

say, som hade värvats för svensk räkning, och som sökte
genom Norge bana sig väg till Sverige, nedgjordes till
två tredjedelar i Kringens bergpass söder om Otta i Gud-
brandsdalen. De andra togos till fånga men blevo följande
dag nästan allesammans skjutna eller nedstuckna av norr-

1 Bd III: 52 (49).

DE 300—+4100 SKOTTAR under befäl av Alexander Ram-
