GUSTAV ADOLFS KRIGSARTIKLAR. 379

Gustav Adolf kom ingalunda som en främling till Tyskland.
Hans mor var ju tyska, och hennes språk var därför i dubbel
mening hans modersmål. Hans gemål var ju också tyska, och
genom såväl börd som äktenskap var han befryndad med flere
tyska furstehus. I själva verket var Gustav Adolf genom sin
härstamning vida mer tysk än kejsar Ferdinand II, vid vars
hov man övervägande talade spanska. Spanskt var också
det habsburgska hovceremonielet, och det härskande jesui-
tiska inflytandet hade kommit från Spanien. »Med den tyska
kulturens innersta väsen hade den habsburgske kejsaren så
gott som inga förbindelser», framhåller den tyske histori-
kern Erik Brandenburg. Från habsburgarnes sida hade man
att vänta »en strävan att förkväva de krafter, som levde på
djupet av den tyska folksjälen», medan Gustav Adolf däremot
i sig personifierade det bästa i det germanska väsendet.

Gustav Adolis krigsartiklar
sid. 118 (108)

voro inga döda pappersparagrafer. Konungen vakade över
att de till punkt och pricka efterlevdes. På våren 1631 skrev
han till två överstar, vilkas folk gjort sig skyldiga till utplund-
ring av kyrkor och förstöring av en skola, att de ägde bestraffa
dylika »gräsliga excesser, vilka varken inför Gud eller män-
niskor kunna försvaras. Därför,, tillade han, »lägga vi eder på
hjärtat att efter en grundlig undersökning överlämna för-
övarne åt rättvisan och obönhörligen straffa dem med livets
förlust, andra till varnagel.» Samtidigt avfärdade han befall-
ningar till flere andra regementschefer att med alla medel
förhindra slika ogärningar och statuera avskräckande exempel
på de brottsliga. Några rhengrevliga ryttare, som lydde
direkt under konungen, straffade han för plundring av en
skola med arkebusering.

I gudsfruktan såväl som i mannamod och umbäranden var
Gustav Adolf ett föredöme för sina soldater. Ibland hände
det i fältlägren, att konungen själv tog trumremmen över
axeln och gick tältgatan fram för att sammankalla soldaterna
till korum. »Konungen själv sång då med högan röst inför
Guds ansikte», säger hans fältpräst Johannes Botvidi. På de
