390 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

alltid tystnat, men som på sin tid kunde fröjda åhöraren med sina
spröda toner, efter vilka en liten kavaljer i knäbyxor och ringkrage
förde sin dam i en sirlig menuett. Att öppna lönndörrarna var som att
ge sig ut på en etnografisk och naturvetenskaplig upptäcktsfärd. I
dessa gömslen lågo dyrbara medaljer, en prydligt hopvikt turkisk mössa,
ett par små damskor. som en ung och skön venetianska en gång dansat
i, åtskilliga fina matematiska instrument, en Jerikoros och mycket
annat.

Konstskåpets ena sida med lådfack m. m. Överst i mitten en
förtjusande pokal av en stor nautilussnäcka och bakom
den ett praktfullt silverfat.

Kättarkonungens död.
Sid. 187 st. 2—3 (167 st. 1—2).

Den i protestantiska historiska verk gängse anekdoten, att påven
Urban VIII skulle ha sörjt över Gustav Adolfs död och måhända av
den orsaken uraktlåtit att hålla Te deum i anledning av den store
kättarkonungens fall, är bevisligen osann. Den framstående Italien-
kännaren och kulturhistorikern, förutvarande svenske envoyén i Rom
C. Bildt har ur samtida akter konstaterat, att genast vid mottagandet
av ilbudet om att Gustav Adolf stupat gav påven befallning om att
med övlig prakt fira den stora händelsen. Sanningen i den nämnda
