400 SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.

där de framför allt avyttrade trävaror och inlastade salt, vin
och frukt. Trävaruexporten blev en av Göteborgs förnämsta
inkomstkällor och tävlade i avkastning med utförseln av järn
från de värmländska bruken. Det allra mesta av det värm-
ländska stångjärnet transporterades på fartyg över Vänern
och utför Göta älv — med landtransporter förbi vattenfallen
vid Rånnum och Trollhättan — till Göteborg för att därifrån
till största delen exporteras. Redan år 1640 var Göteborg
rikets näst Stockholm största handelsstad, men i folkmängd
stod det ännu efter ej blott huvudstaden utan även Uppsala
och Norrköping.

Stapelstäder och uppstäder.
Sid. 224 (292) st. 3.

Ett uttryck för statens klavbindande ingripande i närings-
livet var städernas indelning i stapelstäder och uppstäder.
Stapelstäderna hade privilegium på att driva handel
och sjöfart på främmande länder. Uppstäderna voro
däremot förbjudna att handla med utlandet direkt och voro
för sin handel med landsbygden hänvisade till var sitt uppland.
Därav namnet »uppstad». Skeppare eller köpmän från uppstä-
derna, som seglade på utlandet, straffades med förlust av både
skepp och gods. Dristade sig en uppstadsbo att i Sverige driva
affärer med utlänningar, så förklarades de köpta eller sålda
varorna förbrutna, och både han och den utländske köpman-
nen fingo därtill plikta 40 mark. Detta förtröt i hög grad
de små städerna vid Bottniska viken, vilka förbjödos att
med sina fartyg segla till orter söder om Stockholm och Åbo.
De bottniska städerna voro i stort sett hänvisade till stapel-
städerna Stockholm, Gävle och Åbo som mellanhänder, när
det gällde att köpa utländska varor eller sälja »ätande varor».

Det »bottniska handelstvånget» var framför allt anlagt på
att främja h u vudstadens uppblomstring, ty den ansågo
de styrande vara förutsättningen för hela rikets välstaånd.
Men bittert klagade de små städerna vid Bottniska viken över
en ekonomisk tillbakagång, som också så gott som överallt
kan avläsas i deras statistik. På 1636 års riksdag yttrade re-
presentanten för Härnösand: »Staden är så av sig kommen,
